Midsommar!!

Tank att det ar midsommar och jag inte ar i Orsa, det hander valdigt sallan! Men jag at sill och grillat pa norska residenset igar, plus att jag ska dansa sma grodorna pa Roda Korset ikvall. Vi har haft varldens mest hektiska konferens pa IAS mandag-onsdag, igar sov jag middag i typ tre timmar och idag ar min kropp allmant lat. Sa roligt dock att ha alla samlade, kontoret fran Khartoum kom ocksa och vi hann nastan fa vart lilla tukul pa plats. Ska lagga upp bild pa det sa fort blommorna kommit i jorden. :)

Som ni sakert hort sa ar det VALDIGT oroligt i Southern Kordofan, 160,000 displaced och de pratar om etnisk rensning. Abyei ar fortfarande oroligt ocksa, men for att ni inte ska fa magproblem for min sakerhet sa kan jag bara saga att det har hander omkring gransen mellan norra och sodra Sudan och jag ar nastan sa langt soderut man kan komma i det har landet. Stridigheterna beror bland annat pa maktkamp och etniska motsattningar mellan araber och afrikaner. Men vi talar inte om civilbefolkningen utan NCP (norr) och SPLA (soder), de tva storsta politiska partierna. Sjalvklart sa gar det dock ut over civilbefolkningen och det kommer rapporter om att SPLA anhangare jagas av SAF (armen i norr).

Jag kommer hem snart och ska forsoka halla er uppdaterade sa mycket det gar om sakerhetslaget. Som sagt, det finns ingen anledning att tro att det kommer rora sig mot Juba, det ar ar regionala stridigheter om makt i dessa specifika omraden. Och forlat for tystnaden, konferenser tar alldeles for mycket tid hur man an forsoker planera!

Nu ska jag knalla hemat, jag maste ladda for midsommar! At massa jordgubbstarta for mig, det vore sa sjuuukt gott! Kramar

Project proposal/Concept note

Det är lite som tillbaka till universitetet att skriva concept notes för proposals, och det gillar ju jag! Önskar bara jag haft mer tid, tre dagar är inte tillräckligt för att få ihop nåt som känns 100 %. Men det är klart i stora drag i alla fall, nu behöver jag input från någon annan för att jag ska kunna göra mer ändringar. Och det hinns egentligen inte med för det måste in imorgon! Helst idag, men jag väntar fortfarande på papper från the deminining authoritites. Skulle lämna in en bid till Rural Water Ministries idag, och skrivaren krånglade SÅ. På cyberkaféet kostar det 3 SDG per papper så det var alldeles för dyrt med tanke på att det var runt 250 sidor som skulle skrivas ut. Jag åkte till ministeriet för att be dem vänta en timme tills vi lyckats fixa skrivaren, eller om jag åtminstone kunde få skriva ut där, men klockan var några minuter över tre (sista inlämningstid) och de sa bestämt nej för gruppen som skulle revidera ansökningarna var redan på plats. Jag bad, försökte förklara, försökte lirka, men när jag behövde afrikansk förhållningssätt till tid som bäst så var de helt omöjliga. Jag grät bittert i bilen på väg tillbaka, men det fanns inte så mycket tid att sörja för jag var ju tvungen att få klart conceptpappret också. Vanligtvis är jobbet inte så här tidspressat, men det känns som att ALLT händer den här veckan. Roliga grejor också, som att vi börjat få vårt lilla tukul på plats (än så länge bara hål i marken för pålarna men ändå) men det är hela tiden saker som kallar på min uppmärksamhet. Imorgon vill jag bara stänga in mig och läsa om EU funding, men jag vet att jag måste fixa med saker som ska inhandlas till konferensen nästa vecka, plus att jag har två möten för conceptpappret.

Om det låter som att jag inte gillar vad som händer så är det fel, jag gillar bara inte att känna att jag inte har tid att göra saker 100 %. Nu ska jag äntligen resa mig ur min stol (jag har hittat tio olika ställningar jag kan sitta med benen och ändå skriva på datorn) och ta en lååång dusch. Sen tänker jag titta på nån skräpfilm under myggnätet och bara stänga av hjärnan. Om jag inte somnar före det. Min kvällsmat kommer bestå av Khartoumchoklad. Jag lovade Luka att inte äta upp allt med vi får se hur det går. Ha det gott alla ni där hemma, massa kramar.

Två huvuden och fem händer vore bra att ha...

Varför ska måndagar alltid komma med mer jobb än man tänkt på fredagen? Det gör att det jag tänkt göra idag får skjutas till imorgon, och det jag tänkt göra imorgon får skjutas till nästa dag.. Och fortsätter det som det gjorde förra veckan så innebär det att jag sitter hela lördagen framför datorn. Och i såna fall får inte söndan ta samma form som igår, vilket innebar att jag var sängliggandes och hela utslagen efter en dålig pizza. (Eller var det att jag helt enkelt inte hade sovit och ätit ordentligt på två dagar, det var sååå varmt!)

Jag skulle haft ett möte i lördags kväll som inte blev av, personen i fråga ringde inte upp efter att jag kontaktat honom två gånger, så jag antar att han hade samma problem som jag (bara ett huvud och två händer). Men jag hade en trevlig kväll på IRC och det är intressant att se blandningen av expats som jobbar i Juba. Nu tror inte jag att alla expats går till IRC på lördagskvällen, de plus femtio kanske stannar på nån restaurang, men det är ändå rolig mix av människor från olika håll och kanter. Det var pizzabakning och musik, men med nya curfew:n 23.00 så valde jag ändå att åka hem vid 22.30. Plus att jag är som en liten tant och vill helst sova och vara vaken i förhållande till ljuset och mörkret.

Erfarenheter av att vara sjuk i Juba: Man får inte ett set av tabletter i ett paket med instruktioner på, utan man får tio olika tabletter i små papperspåsar och så får man hoppas att de inte överdoserat antalet man ska ta (jag tog hälften och blev bättre inom nån timme). Plus att omhändertagandet av mina systrar här var mer än jag väntat mig. De inte bara köpte medicinen åt mig, de städade mitt rum, gick och handlade mat till mig och kollade till mig en gång i timmen. Man behöver inte känna sig ensam! Nu ska jag hoppa in i duschen och sen leta efter mat som jag INTE blir sjuk av!  :)

Fula gubbar

Jag tror arligt talat att man har mer benagenhet att ha nat fel i huvudet an kvinnor, forlat att det later klyshigt. Men vad far en 50+ att tro att det nanstans skulle vara okej att ga fram till mig nar jag ater min soppa och foresla att jag ska bli hans hemliga fru nr 2? Usch och fy. Inte sa bra representant for Ministry of Education kan jag lagga till. Kan ni se nan ur svenska regeringen gora nat liknande? Snacka om att det skulle bli rubriker.

I ovrigt sa har jag varldens basta man (men, inte en enda man) pa compundet, sa jag kanske far ta tillbaka ovanstaende statement. Massa folk har kommit fran Yei, Khartoum och de stannar sa klart pa IAS compund i Juba medan de vantar pa att resa vidare. De ar sa snalla, artiga och skulle aldrig komma pa tanken att nansin foresla nat opassande. Verkligen skont att veta att jag inte behover oroa mig for mannen som jobbar i IAS.

Massa folk har kommit fran Southern Kordofan, dar det ar massa stridigheter mellan SAF, norra Sudans arme, och SPLA for sodra Sudan. Och samtidigt hander detta i Abyie som ni sakert har last eller hort om. Ungefar 150 000 internally displaced persons bara fran Abyie, och stader som Delling och Kadugli borjat tommas de med. Var inte oroliga for min sakerhet, det har ar stridigheter som pagar vid gransen mellan norr och soder och jag ar nastan sa langt soder ut man kan komma. Men det vore sa grymt om vi som organisation kunde gora nagon form av intervention, sa be och hall tummarna for det!

Ikvall ska jag pa ett mote i presidentpalatset (!!) angaende en borrforfragan de skickat oss, ni kan ju halla tummarna for det motet med! Jag skulle egentligen gatt med var programme manager, men eftersom han rest till Khartoum sa blir det jag som far representera och diskutera. Ska bli intressant!

Idag ar det ju lordag och egentligen pooldag, men det ar molnigt ute och jag har fatt massa jobb gjort sa det kanns bra. Efter motet ikvall ska jag pa Roda Korset och ata forhoppningsvis fardigbakad pizza, hall tummarna att Franscesco ar duktig pa att spara nagra bitar at mig. Franscesco ar min italienska van som haft matlagningskurs med mig tva kvallar denna vecka, men imorgon aker han tillbaka till Milano och jag far forsoka laga min italienska mat sjalv.

Har traffat nagra Harvard studenter som ar rattsa roliga, forutom nar det blir bara amerikaner i rummet. De ar som en valregisserad film i hur de interagerar, jag far inte en syl i vadret och de sager sina repliker som att de ovat in sin artighet i flera veckor. Jag vet inte hur de gor, om det finns i deras blod, men jag blir helt matt nar de pratar pa, pa, pa och har rostlagen som en politiker.

Ser pa facebook att ni har skont vader dar hemma, jag far lite slangar av hemlangtan varje gang jag ser en statusuppdatering om en glass i solen eller liknande. Det var liksom lattare att vara i Sudan nar det var regn och mars manad. :) Fast a andra sidan, jag trivs sjukt bra har, onskar bara att jag kunde teleportera mig lite nu och da! Ha det gott - kramar!   

Ryska piloter och bön för Abyei

Hela dagen har gått i ett ut, trots att jag inte gjort så mycket. Åkte till JCC för ett möte som handlade om Abyei, representanter för Abyei var där, de anlände till Juba från Abyei för två dagar sen. De uppskattar att runt 150 000 har flytt området, som bebos av runt 200 000, och att de flesta nu flytt mot Turalei, där de endera är i själva byn eller ute i bushen. De som har tur har hittat ett träd att ta skydd under, de andra sover och bor under bar himmel och regnsäsongen har precis börjat. Det finns ingen mat och hittills är man bara i koordineringsstadet så inga humanitära insatser har gjorts ännu. Mötet var för att komma tillsammans och be för Abyei och samordna insatser som kyrkan planerar att göra. Tyvärr sammanfaller det här med att gränsen mellan norra och södra Sudan stängts för några veckor sen vilket gjort att bensinpriset skjutit i höjden. Så att ta fordon till Abyei kostar nästan dubbel så mycket som förr, plus att det inte finns bensin tillgängligt när man kommer längre norrut i Södra Sudan. Så jag lovar mig själv att inte klaga på värmen i Juba, och ni där hemma får njuta av att sitta inne och dricka kaffe om det regnar ute.

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva, orden flyter ihop, men måste ändå få berätta om de ryska piloterna vid Jebel lodges pool. De är verkligen ökända för att bete sig som ett dagis bestående av 25-35 åringar i alldeles för små shorts, men idag tog de priset. Det finns en "No jumping" skylt som de konsekvent struntar i, de gillar att gänghoppa i poolen vilket innebär en jättevåg för alla som befinner sig inom tio meter. Några satt precis bredvid mig och en frågade "you are so beautiful, can I take a picture with you?" vilket jag svarade att det fick han absolut inte. När jag simmade så tyckte jag att det var en som tog kort mot mitt håll men jag var inte säker. När jag låg och solade så var det en annan som tog kort som alldeles säkert såg ut som han tog på mig. Så jag frågade honom och han förnekade "no, no, I only took of my friend". Så då gick jag till honom och sa att han skulle visa mig korten, om han nu var så oskyldig. Mycket riktigt så var det två-tre inzoomade kort på mig. Jag blev så sjukt himla arg och jag sa till honom att i Sudan kan man hamna i fängelse för att ta såna kort, "Do you really want to go to prison in Juba?" Han började tokursäkta sig, men jag var så arg att jag tänkte gå till managern för hotellet och så hotade jag att ringa polisen. (Inte för att jag verkligen tänkte göra det.) Men gick jag till deras vänner och tog deras kameror och kollade igenom dem, och mycket riktigt var det ett inzoomat kort på mig i poolen. Vidriga piloter, jag frågade dem vem som var ansvarig för dem om de hamnar i fängelse och de behöver kontakta sin ambassad.

De bad om ursäkt, sa att i deras kultur så är det okej att ta såna kort (eller hur?) och jag sa till dem att de är i Sudan och att de får hålla sig efter Sudans lagar och kultur. Så sjukt obehaglig känsla och veta att jag blivit smygfotad och att de där bilderna kunnat åka upp vilken internetsida som helst om jag inte kollat igenom deras kameror. Jag hoppas verkligen att de slutar ta kort vid poolen, och ser jag dem göra det igen tänker jag definitivt prata med managern om det. Jag krävde en kycklingburgare som kompensation, först tänkte jag ta biffsteken med rödvinssås för den var dyrast, men jag var mer sugen på kyckling. Det roliga är att när jag bad servitrisen informera dem att de skulle betala min mat så hör jag killen säga "This is so unfair". Precis som ett litet barn! "Det här är orättvist, jag vill bara leka och bete mig som en förvuxen fjortonåring" ungefär.

Nu ska jag sluta ösa ur min bitterhet över dem, och jag är inte bitter, mer lättad att det kom fram att de faktiskt tagit kort på mig. Sov gott allihopa, det tänker jag göra! Imorgon ska jag på norska ambassadens pool, sen till en annan pool där jag blivit lovad gåslever av tyska ambassadören. Inte illa va?

Märkliga möten

I Sudan och Juba kan allt möjligt hända och för det mesta så försöker jag att inte ha så fastställda ideer om hur saker kommer ske, eller när de kommer ske. Saker blir sällan som planerat, men de brukar hända på ett eller annat sätt. Ofta med lite tidsfördröjning. Så när jag var inbjuden till Rift Valley Institutes allmänna föreläsning om Sudan, dess nationalitet och kultur på Juba universitet så åkte jag helt enkelt dit för att få reda på vilken tid det började, eftersom jag tappat bort inbjudan. Men till att börja med så har inte administrationen någon informationsdisk eller liknande, utan man får helt enkelt gå från kontor till kontor tills man hittar någon som pratar engelska. Så jag frågade efter Rift Valley Institute Seminarium och de visade mig vägen till ett rum på övervåningen. Jag gick in i rummet och finner tio personer som sitter runt ett bord. Tänker, "Ja, det här är inte så många som jag väntat mig" och blir visad till enda lediga stolen. Ordföranden ber de två som kommit sent att introducera sig, så mannen som kommit före mig börjar. "Jag är doktor Jok Bol och jobbar som  undersekreterare i Ministeriet för Kultur och Arv i Södra Sudans regering."
Tror ni jag blev nervös? Jag presenterade mig och berättade att jag jobbar med en internationell NGO och försökte att gissa vilka de andra runt bordet var.

Ämnet som behandlades var hur forskning om Sudan bör utformas, och jag hade många idéer jag med, men föredrog att lyssna eftersom jag inte visste det riktiga forumet. Hon bredvid mig visade sig vara en forskare och doktor från Durhams universitet, och i tepausen förstod jag att detta var INTE den öppna föreläsningen som jag förväntat mig. Istället var det ett stängt möte för Rift Valley Institute med huvudmännen för Sudans högre utbildningar, samt representanter för regeringen. Sånt kan tydligen hända det med om man inte pratar bra arabiska och råkar komma vid fel tidpunkt. Turligt nog så förstod inte de andra närvarande att jag inte skulle vara där, förutom de från Rift Valley som ordnat mötet.

Igår kväll var jag på den öppnade föreläsningen, den var superintressant, och jag fick bekräftat att alla som varit närvarande var antingen professorer eller från något universitet. Efteråt så hejade jag så klart på de som närvarat vid mötet, men när de frågade om jag jobbade för universitetet så svarade jag bara nej och avlägsnade mig ganska snabbt. Jag ska på föreläsningen som hålls ikväll med, ska dock försöka att sitta ganska långt bak. Fast problemet är att salen är tokvarm och ju längre bak desto varmare. Vi får se hur jag gör...   

Önskar er en trevlig helg, massa god glass och sol på näsan. Och ni, jag är faktiskt avundsjuk på er som får uppleva bästa svenska försommaren. Jag försöker att inte drömma för mycket om midsommarblomster och häggen som blommar. Kramar

Langesen!

Hej hej och forlat for sa sen uppdatering! Jag har varit i Nyinbuli i Northen Bahr El Ghazal i tio dagar och njutit av skorpinioner, barnafodande och goa, fina manniskor. Jag kom till Juba i mandags och det var MYCKET jobb att ta igen. Mandag och tisdag bestod mest av att tokstressa runt i olika arenden och i natt sov jag som en katolsk prast. (Ett vanligt uttryck har, visste ni att katolska praster sover som bebisar??)

Men for att beratta lite om Nyinbuli: Jag var ju dar forra aret med, sa jag visste att resan dit kanns som att aka till varldens ande. Ungefar fyra timmar ut i ren bush. Det ligger nara gransen till norra Sudan och det ar ett harjat omrade, under kriget brukade murahaleen komma dit och ta alla djur, kvinnor och barn medan mannen och pojkarna dodades om de inte hann fly. Arren i manniskornas sjal ar rattsa tydliga och det ar stort alkoholmissbruk och manga med psykiska sjukdomar. Barns och kvinnors rattigheter existerar inte, men jag vill faktiskt inte ga in i detalj allt vad som kliniken far behandla, ni skulle bara ma illa. IAS stoder en halsoklinik i Nyinbuli, och ocksa en kyrka och skolprojekt. Omradet tacker ungefar 30 000 manniskor, och det ar enda halsoinstitutet som finns i omradet. De som inte kommer till kliniken, eller som kan ta sig till Aweil med allmanna transportmedel, de dor helt enkelt. Det ar verkligenheten bakom siffrorna pa hur manga som dor i Sudan, och hur det funkar i ett u-land. Men nagot positivt ocksa: Jag har fatt forlosa ett barn! Onskar jag kunde skriva det med svenska bokstaver, jag har forlost ett barn! :) Forsta natten jag kom sa kom en fyra barns mamma med varkar, tva timmar senare tittade en liten flicka vid namn Achol ut. Jag tog emot huvudet, vred det i ratt positition sa axeln kunde slinka ut, sen kom kroppen av bara farten, sen tog vi och lindande barnet, jag fortsatte och tog emot moderkakan. Jag fick rucka lite i navelstrangen, sen kom efterborde ut och jag la den i en balja och kontrollerade sa den var hel och inget var kvar i livmodern. (Med hjapl av sjukskoterskan, hon overvakade det hela.) Hur coolt ar inte det? Var nog bland det haftigaste jag upplevt. :)

Nu ringde precis Likambo, Divinah ar pa flygplatsen sa jag ska lamna internet cafeet och aka och hamta henne. Massa kramar pa er dar hemma, ni ar i mina tankar! Speciellt ni i Roteberg, tanker pa er! Kram