Jag trodde inte jag skulle skriva något hemma i Sverige, men i utdragssoffan i Orsa, med regnet utanför fönstret som droppar ner i tunnan, känns Södra Sudan hundra mil bort (och det är ju det ju också och mer därtill). Om en vecka ska jag åka tillbaka, till mitt andra hem där långt borta, där det är tjugo grader varmare och där jag inte har Arvid eller Orsa eller nån av dem som jag spenderat de senaste fyra veckorna med. Fyra veckor har gått så fort, och det känns samtidigt som jag varit hemma en hel sommar. Kanske också för att det känns som att hösten är här och det är dags att ge sig av. Jag längtar till Juba, och är så glad för vad jag hunnit med här hemma. Speciellt glad är jag för att jag idag fick vara med och överlämna askan efter Anna till att spridas här i Orsa församling. Lilla Anna, och farfar var också så lättad och glad och sa att "nu kan jag slappna av". Det känns skönt för mig att höra, jag vet att farfar oroar sig för mycket och ikväll var han så glad och vi har haft det så mysigt. Arvid toksnarkar på mina ben just nu och jag försöker föreställa mig att jag är i Juba om en vecka. Det är svårt, för livet där borta är verkligen en annan värld.
Så roliga saker har hunnit hända på fyra veckor, nu senast att Sarah och Farre har fått sin efterlängtade lilla bebis som är världens sötaste och som jag vet luktar underbart och som jag hoppas hinna träffa innan jag åker! Och jag ska hinna köpa datorer (två till, jag kommer ha fyra i bagaget med mig ner!), glutenfria produkter till Charity, ha kvalitetssamtal med minst två personer, gå loss med trimmern runt buskarna här, myyyysa med Arvid och vad mer? Säkert något jag glömt. Sen, kanske på fredag eller lördag, kommer jag börja få in känslan av Juba, och om jag tänker på det jättemycket så kan jag redan nu föreställa mig lukterna, ljuden, människorna och värmen. Jag längtar verkligen, men det är lite som att hoppa fallskärm (tror jag, har aldrig provat). Det är liksom väldigt gruvigt precis innan. Just nu så ser jag dock bara köket i kära lilla Orsastugan, en stor brun kluns som ligger på mina ben, vinbärsplockning imorgon och kaffe på brokvisten i förhoppningsvis lite solsken. Håll tummarna också att ingen jägare tar fel på Arvid och en björn. Björnjakten börjar imorgon om jag inte är helt dygnavill. Men för säkerhetsskull får han gå i koppel och jag tror inte att det borde vara nån med bössa i elljusspåret. God natt!
