Inser att det är en månad sen jag skrev nu... Det är inte ett tecken på att jag glömt bort er där hemma, bara att jobbet är en aning överväldigande och att jag har väldigt få lediga stunder. Jag gillar inte att så mycket står stilla om jag inte är på kontoret, men samtidigt så vill jag få saker undanstökade innan jag åker till Sverige i två veckor, så det innebar bland annat 6 timmars skrivbordsköp i söndags, och lördan var full med möten. Samma sak var det förra helgen och helgen före det (nja, inte skrivbordsköp varje söndag, men möten och andra saker som inte hanns med under veckan.)
Istället för att tjata om hur fullt upp jag har det så tänkte jag dela med mig av en ganska skojig historia som
nin kollega och gode vän
Alex, director för vår partnerorganisation EDOOSS, berättade och som
fick mig att kikna av skratt härom veckan. Vi pratade om äktenskap och om
fallierade äktenskap. Då drog Alex kommentaren att det som startar riktigt svårt
oftast växer sig väldigt starkt efteråt. Visst, tänkte jag, men hur ser
afrikanska äktenskapsproblem ut? Ofta så handlar det om kvinnoförtryck och
hustrumisshandel, så jag blev intresserad av denna synvinkel. Ödmjuk som Alex
är så började han berätta om ett gräl han och hans nyblivna hustru hade för
sisådär 20 år sen efter bara en veckas äktenskap. Alex fru blev så arg på honom
att hon slängde en tallrik med mat i hans ansikte. Inte bara vilken mat som
helst, utan en speciell grönsak som kokats länge och som blir slajmigt grön och
som äts med den traditionella gröten porcho eller ogali som det också kallas.
Alex, hetlevrad ungdom (vem skulle inte blivit arg?) började jaga sin hustru
och hon sprang hela vägen genom byn till sina föräldrars hus. Alex jagade efter
henne, grön i ansiktet av grönsakssörjan men fick ge upp vid sina
svärföräldrars hem. Han gick väl uppgiven hem eller liknande, men efter bara
nån timme (eller kanske nästa dag) så fick han besök av byns äldste. De läxade
upp honom å det bestämdaste, för alla vet ju att en fru inte är de som
startar ett bråk! Alltså måste det ha
varit Alex fel att de bråkade, och för detta
fick han nu böta till byns äldste för att ha ställt till en sådan scen.
Slutet gott, allting
gott, Alex sa att efter detta bråk så bråkade de aldrig igen och att de nu har
ett väldigt starkt äktenskap och att de älskar varann. Så Alex lärdom är att
det som börjar svårt kan bli väldigt starkt om man tar sig igenom
svårigheterna. (Och min lärdom är; om du
ska kasta mat på någon, se till att det är den slajmiga gröna soppan, det
fastnar bra i ansiktet och får personen som jagar dig att se väldigt rolig ut!)
Jag delade med mig av denna historia på en av de byintervjuer jag gjorde förra veckan, för att få en känsla för vad deras kvinnosyn är. Eftersom jag var i dinkaland så fick jag det "uppenbara" svaret att fruns familj skulle vara tvungen att böta en ko eftersom hon förnedrat sin man genom att kasta en tallrik med mat i hans ansikte. Så lärdomen denna gång är; om du blivit köpt med kor kommer du behöva böta kor när du ställer till problem. Något vi kan lära oss av i Sverige? Möjligtvis att alla tjejer som blivit accepterade för deras skönhet kan räkna med att om det är vad de blivit köpta för så kan de snabbt bli kasserade. Säkrare är det att bli köpt med kor, mannen kommer aldrig lämna sin dyrköpta hustru! Det var inte läxan ni tänkte på kanske, och jag förespråkar inte fruköp genom kossor (eller någon annan valuta för den delen) men mina tankar är ganska flummiga så här vid ett tiden. Nu kryper jag under täcket och gömmer mig för myggen, myggnätet har ännu inte kommit på plats! God natt!
