Jag är i Jongleis delstatshuvudstad Bor för en förundersöking för ett program vi ska påbörja i januari nästa år. Jag och teamet kom hit i onsdags och på lördag bär det åter mot Juba.
Ungefär så här torra och tråkiga har mina inlägg känts på sistone. Som en maskin som upprepar sig om vad som händer i mitt liv. Det är liksom inte meningen att tråkga ut varken mig själv eller er som läser denna sporadiska blogg. Entusiasmen över nya miljöer är liksom inte där som den var det första året i Sydsudan. Det är inte för att jag tycker att det är tråkigt eller så, utan mer för att det börjar kännas lite som vardag. Jag kom till Bor, reflekterade över skillnader i tukuls och infrastruktur jämfört med Bahr El Ghazal. Noterade skillnad också i antalet gatubarn i Bor jämfört med Aweil (Aweil har så många fler!!). Noterade antalet kor som blockerar huvudgatan genom staden. Men i alla fall, för att frångå mina vanliga beskrivningar av miljöer, fattigdom och livsfrågor som ständigt dyker upp i mitt huvud när jag är här, så tänkte jag övergå till något mer personligt. Något smaskigt och något för en Afrikafilm från 40-talet.
Jag har nämligen hittat James Bond i Juba. Han har mörkt hår Han jobbar för ett stort företag. Han är pilot, dykare, fallskärmshoppare och före detta underrättelsetjänsteman och diplomat. Så ja, nu förstår ni varför han är James Bond. Och jag kan tillägga att han ska ta med champagne när han kommer tillbaka till Juba. Och det kan hända att jag får smaka lite. Det ni! Och har jag riktigt tur får jag kanske ta en tur i flygplanet också. Då vore mitt Afrikaäventyr liiite extraordinärt för just den dagen. Om inte annat för att jag skulle känna mig som nån som är med i en film från 40-talet, hehe. Jag måste bara se till att skaffa kakhimundering. Eller i alla fall en scarf att knyta runt huvudet. Min kostymering kommer dock först att ske denna helg. Det är Halloweenfirande på Jebel Lodge, som förra året. Då lyckades jag inte så speciellt bra med min kostym. Jag fixade andras kläder och smink istället. Detta år ska jag slå på stort. Jag ska köpa en av de typiska perukerna damerna har här nere, målet är att hitta en med pannlugg och page liknande frisyr. Och så ska jag köpa massa tingeltangel och fejkguld från marknaden och vara Kleopatra för en kväll. Klänningen är redan fixad från min favoritbutik i Nairobi. En mycket bra investering, om jag hade råd skulle jag köpa hundra AnnaBell Thom klännigar. Silkiga, mönstriga, svala afrikaklänningar som man aldrig vill ta av.
En bild av mitt nya jag på lördag. Kanske är det James Bond jag tjuvkikar på.
Jag har mer jobb att få klart ikväll innan vi sätter igång igen imorgon. Men det mesta spar jag till klockan sju imorgon. Nu kom de där tråkiga kommentarerna igen. De med alldeles för mycket detaljer om vad jag gör. Det kanske beror på avsaknaden av Arvid, som vanligtvis brukar få lyssna på mina vardagsbekymmer och tankar. En viktigt sak dock innan jag stänger ner; Ett jättegrattis till min älskade farfar som fyllde 94 år den 23e oktober!! Jag har så klart redan pratat och grattat honom, men jag måste även få hylla honom här. Världens bästa farfar som alltid finns där, är go och snäll och som alltid bar mig på sina axlar medan jag själv var liten och blev trött av att gå. Och som körde runt mig i skottkärran så det kittlades i magen, som byggde kaninbur, lekstuga, linbana och som lagade varenda maskin som nånsin funnits i ett hushåll. Ett grattis till honom för han är bäst. Kram farfar Kalle!
