Juletider

Idag kom jag till kontoret, och som vanligt så har vi den vanliga hälsningrundan med alla anställda, från vakten, till kokerskan, städerskan, chauffören, alla inne på kontret... Alla ska tas i hand och man frågar hur man mår. Summering: vår administratör fick sin mobil stulen när hon var på sin kusins begravning igår, vår chaufför har precis kommit tillbaka från sin pappas begravning och min kollega i program departementet har en granne som hängde sig över natten. En helt vanlig morgon med andra ord... (?)

Två av våra sköterskor från kliniken har åkt hem till Uganda för deras pappas begravning, vår finans assistent har mist nio nära släktingar det här året, vår administratör (hon som fick mobilen stulen) hade åtta beväpnade män i sitt hem för två veckor sen som rånade dem, min andra kollega (hon som hade grannen som hängde sig) kom precis tillbaka från en begravning av hennes moster, och så här fortsätter det... Döden är så närvarande här, och jag blir lite rädd när jag inte ens reagerar särskilt mycket på att min kollega blev rånad eller någon dött i malaria.

I Afrika är det väl känt att jul är lika med ökad kriminalitet och morbiditet, slutet av året är inte förknippat med julgranar och lussebak, även om det säljs färgsprakande plastgranar på Jit här i Juba.

Tänk på detta om julstressen lägger sig på, skit i städning och julklappsstress och njut av att vara frisk och trygg. Jag kommer antagligen inte köpa mer än en julklapp per person av dem jag tänker köpa till, och vad jag önskar mest av allt är julfrid, umgänge och god mat. Inte massa saker som tar plats (om det inte är arvegods farmor! Det är alltid välkommet). Det jag möjligtvis önskar mig är något från Läkarmissionens websida, där man till exempel kan köpa en get till en kvinna i Afrika. En present som verkligen kan betyda något för någon annan...

All I want for Christmas is you......

Nyinbuli i i bilder

 Jag passar på att utnyttje den excellenta uppkopplingen i Kampala med att ladda upp lite fler bilder från förra veckans Nyinbuli besök. Erikshjälpen konferensen rullar på fint och vi lär oss mycket om child protection och hur andra organisationer jobbar med barns rättigheter. Vi gav också en presentation om arbetet i kliniken och fick kommentaren att det låter som något från filmen "Gudarna måste vara tokiga". Här i grannlandet Uganda kan de inte föreställa sig att vi är utan el, rinnande vatten och vägar i Nyinbuli. Och för oss (jag och Debbie som representerar Sydsudan) kan vi knappt förstå att det finns supermarkets här där nästan allt finns tillgängligt! I eftermiddags gick jag lös i en butik och köpte mina egna födelsedagspresenter: tre klänningar, en topp och en väska. Grattis till mig!

Kvinnor och barn som väntar utanför registreringen vid kliniken - detta är med andra ord väntrummet! Byggnaden bakom är dock inte själva klinken, den är en fin, permanent byggnad. Plåtskjulet är vad som föut var kliniken men som nu bara används för själva registreringen.

Resor upp och ner och överallt

I förra veckan var jag tillbaka i kära Nyinbuli, där allting började för två år sen. Och tillbaka i kära Northern Bahr El Ghazal, den fattigaste och hungrigaste staten i Sydsudan, där 40 % av befolkningen beräknas vara undernärda. En dag vägde en lång Dinkaman in sig på kliniken. Vikt: 50 kilo. Hans fru: 45 kilo. Normalvikt här. Men trots att det är fattigdom och elände överallt, så var det en mycket mer positiv atmosfär som mötte mig denna gång. Sist jag var där i maj var hungergapet som störst mellan förra skörden och ny skörd. Nu i November så är floderna fortfarande fulla med vatten och människor fiskar överallt, det finns fortfarande färska grönsaker på marknaden och livet känns mer hoppfullt. Idag ska jag åka till Kampala för en tre dagars konferens med Erikshjälpen. De stöttar vår klinik i Nyinbuli och jag var där och samlade information för veckans presentationer. När jag kommer tillbaka till Juba på lördag kommer jag vara här i en och en halv vecka innan jag den 5:e December åker till Holland för Charity's bröllop. Därefter Sverige i en månad! Sen jag kom till Juba i September har jag hunnit med Nairobi, Jonglei, Northern Bahr El Ghazal och nu Kampala. Ungefär hälften av tiden har spenderats på resande fot, vilket jag gillar. Men man blir trött. :) Dock är kvällarna och nätterna underbara ute i fält och detta var solnedgången jag njöt av varje kväll i Nyinbuli, ungefär en timme senare är det bäckmörkt och vi äter middag under stjärnorna. Och en så länge är det svalt nog på nätterna att man sover som en bebis. Juba däremot börjar bli bastuvarmt och inatt funderade jag på att sova utomhus. Men i Kampala blir det i varje fall svala nätter igen, yey. :)