Här vet man inte alltid vad som påverkar ens allmän tillstånd, men efter två veckor av förkylning, huvudvärk, kroppsont och feber till och från fick jag bekräftat att nån flyttat in i min mage och bestämt sig för att bo där. Just nu inreder denna besökare mina tarmar och det känns mindre skönt till och från. Men med lite Cipro så kommer han/hon/det antagligen flytta ut inom en vecka. Ett vanligt uttryck här är "A Cipro a day keeps the doctor away" - kanske inte att rekommendera men det blev i alla fall Cipro behandling som jag trodde. 200 dollar fattigare, men bara tills vidare eftersom jag inte bekostar min egen sjukvård tack och lov.
På lördag bär det av till nånstans mellan Juba och Nimule för att fira Chiara som fyller 30 år. Det blir jag och en massa, massa italienare. Sen på måndag direkt till Nairobi för några dagars möten. Och sen dröjer det inte länge förrän det är påsk och jag får komma hem och sova! Dela säng med Arvid är något jag verkligen längtar efter. Jag ska krama, krama, krama honom tills han suckar och går och lägger sig vid soffan (men jag vet att han kommer igen och lägger sig vid mina fötter efter en stund).
Förresten så har jag tokkramats med Kiera, min 14 kilos klump (inte 20 kilo som Aisha sa först). När jag kommer och går längs vägen mot deras ställe så ställer hon sig och sträcker ut armarna och ropar "Eckicka". Hon har börjat pratat jättemycket på sistone och är så söt, jag smälter varje gång hon imiterar något jag säger. "How are you?" "Fiiiine" svarar hon. Och hon ropar alltid "bye bye" när jag går. Lillpluttan är bara 1 år och 8 månader!
Jag sover utomhus på en madrass nu för tiden, 35-40 grader inomhus på nätterna är helt enkelt för olidligt. Det är en möjlighet att jag får besök av en groda eller liknande i sängen, men jag kan lova att jag är så exalterad över att faktiskt kunna SOVA att det spelar ingen roll! Nu kallar madrassen och jag ska övertala Al att vi gör sällskap tillbaka till huset härifrån kontoret. God natt från Juba!
