Lata söndagar 2013

Jag har börjat med en ny lat vana för söndagar; brunch hemma hos Nils på altanen tillsammans med Marina, Laetitia med flera, sen vidare till lunch och soffhäng hemma hos Georges resten av dagen, inklusive filmkväll. Perfekt sätt att vila upp sig för måndagen. Tanaz och Christine som jobbar med UNMISS lagade fisk, soltorkade tomater med squash och avocado och mangosallad som lika gärna kunnat serveras på en krog i Italien eller New York. Mums! Ikväll ska jag ut på tango på UNMISS, så de höga klackarna och klänningen är förberedd. Förhoppningsvis kommer nån latino dansa med mig och inte nån indier eller ryss från UNMISS (har inte hört att de är experter på tango).

Livet är inte så tokigt i Juba på söndagar, och inte på fredagar eller lördagar heller för den delen. Igår var vi ett gäng till poolen på Nimule lodge, sen middag hemma hos Mathieu och dans i vardagsrummet fram till tvåtiden. Det går att ha roligt i Juba, trots att jag börjar verkligen längta efter svenska sommaren, med lite Stockholmshopping, fika på caféer, promenader i skogen hemma i Edbsyn. Och midsommar i Orsa så klart!

Nu ska jag springa och svira om och sen utmana bucklorna i vägen här i TongPing så jag inte blir sen.
Trevlig söndagkväll där hemma!

Fallande regn i Nyinbuli och övergivna städer i Jonglei

Eftersom jag är programhandläggare för alla IAS program som vi har i tre oilka delstater här i Sydsudan, så innebär det en del resande till och från. Förra veckan lyckades jag klämma in både Norra Bahr El Ghazal och Jonglei. Måndag - torsdag besökte jag vårt hälso- och barnbeskyddsprojekt i Nyinbuli och på fredagen bar det av till Boma i Jonglei. 

Nyinbuli var som alltid stjärnklar och underbart på kvällarna och dagarna var fulla av möten och en del träning och introduktion av vår personal till olika koncept, som hur man gör en log frame. Men för att inte trötta ut någon med det (eller mig själv för den delen) så kan jag gå direkt till Boma besöket. Besök är nog inte riktigt rätt ord för den delen. Boma blev övertaget av rebeller för ungefär en månad sen, en vecka senare blev de bortjagade av militären. Inga organisationer har kunnat vara där sen dess och det har varit väldigt lite information som kommit ut av hur situationen är där. IAS tillsammans med en annan INGO var de första organisationer som lyckades etablera kontakt med människor som befinner sig i Boma och vi kunde därmed chartra ett plan för att göra en assessment. Vi var två från IAS och fem från JAM som åkte på fredagen runt tio tiden. Väl där 1,5 timmar senare så möttes vi av militärer. Hela staden var i princip tom på människor, de enda som syntes till var några mammor med spädbarn. Hus har blivit nedbränta, sjukhuset är vandaliserat och mediciner utspridda överallt, stadens vattensystem har blivit vandaliserat och är obrukbart, alla affärer är tömda på varor, inga fordon finns kvar, generatorer och bensin är stulna, och så fortsätter det... 

Vi blev eskorterade runt av militären, men fick ändå möjlighet att intervjua några grupper av civila. De uppgav att rebellerna stulit i princip allt från deras hem, köksredskap som kokkärl, vattenbehållare och att de förstört brunnar i byarna. Vi kunde se unga kvinnor bära vatten i plastpåsar från stadens enda fungerande brunn så vi försod att så var fallet. 

Vi såg även spädbarn som var gravt undernärda, som denna lilla tjej. Mammans bröstmjölk har tagit slut eftersom hon inte får i sig tillräckligt med mat och istället gav mamman henne sur komjölk. Komjölk är alldeles för starkt för ett så litet barn, men vi rådde henne att försöka ge getmjölk istället som är skonsammare mot magen. 

Man tager vad man haver... Men eftersom också marknaden är tömd på varor så finns det inte ens vattenbehållare att köpa...

Ett av de nedbrända husen vi såg, ungefär 30-40 % av alla hem i staden är nedbrända enligt våra beräkningar...

Gruppintervju med kvinnor som vågat sig in i staden igen, eftersom militären nu är där... Men en folkgrupp vågar sig inte tillbaka, huvudinnevånarna av Boma är rädda att militären kommer hämnas dem eftersom vissa av dem gick med i rebell rörelsen

Både miljön, kulturen och människorna i Boma är otroligt vackert, det kunde bli en riktig turistmagnet om bara säkerhetsläget var bra under några år

Det här är på vägen till Boma i den lilla Cessna Caravan som vi chartrade. Vi visste inte vad som skulle möta oss, bara att vi måste ta med oss i princip allt som behövdes, från mat och vatten till myggnät och toalettpapper, ifall vi skulle bli strandade i Boma. Men besökte räckte bara under tre-fyra timmar, vilket var tillräckligt för att samla den mest nödvändiga informationen.

IAS med oss i Juba i spetsen planerar nu för att emergency response - nödhjälp - med fokus på att rehabilitera brunnar och att dela ut NFI kits, det vill säga saker som filtar, myggnät, kokkärl och vattenbehållare eftersom allt blivit stulet. Tillsammans med andra organisationer koordinerar vi en större intervention som också innefattar hälsa (att etablera sjukhuset igen), utbildning och matprogram.