Pa onsdag bar det av till svalare breddgrader, hehe. Da aker jag till Rom och sen vidare till Amalfi for nagra dagar. Eller ja, en och en halv vecka typ. Det ar inte sa dumt. Lite av en overlevnadsgrej nastan. Jobba tills du stupar, sen dra till nat skont stalle och slappa och leva livet. :) Haidar har ett place pa Trastivere sa vi har tva helger i Rom med nagra events inplanerade (borjar med WFP fundraising gala pa fredag!), men mest tanker jag nog sitta pa nan litet torg och sippa prosecco. Och har jag tur hinner jag en svang till Milano dar mina vanner befinner sig med en lite nyfoddis. Jag har inte traffat dem pa typ 1,5 ar sa det vore supermys. Vi far se vad som hinns med, mitt motto ar sa lite planerat som mojligt.
Den har helgen kanns som en forberedelsehelg for semester. Absolut inget jobb, pizzakvall hos vanner, massage, drinkar vid Nilen, Amarulla iskaffe (med riktiga isbitar som jag hittade pa ett supermarket!!) och massa hemmatid har gjort gott for kropp och sjal. Men klockan ar atta och jag ar redo att sova sa jag antar att jag har lite somn att ta igen efter nagra intensiva veckor.
Snart kommer Aisha over. Min basta, finaste Aisha. Hon har bott har i snart en vecka nu. Al, min andra huskompis, har dragit till Uganda pa semester sa Aisha haller mig sallskap har. Vi har massa tjejsnack och ansiktsmasker och diskuterar allt fran hur khawajas har hundra olika ansiktsprodukter, till vad som ska handa i framtiden, vilken business som kan sattas upp i Uganda for en rimlig summa, och sana dar smaevent som hant under dagen. Jag kommer sakna henne nar hon flyttar ut, det ar lyx att ha en tjejkompis att bo med.
Nu vantar nagra telefonsamtal. Ha det gott dar hemma och njut av varen och varsol! Kramar
söndag 23 mars 2014
måndag 10 mars 2014
Fyra fantastiska kvinnor
I helgen firades Internationella kvinnodagen. Jag upptackte det inte forran pa sondag i kyrkan, da alla kvinnor fick godis men inte mannen. En liten ojamlikhet kanske, men what the heck. Det har med Internationella Kvinnodagen kanns ju lite ur tiden i allmanhet kan jag tycka. Gender equality handlar ju om sa mycket mer an bara en kvinnofraga. Nar min farmors vaxte upp var Kvinnodagen den enda dag som hennes mamma Alma kunde fa vila fran hushallssysslorna. I vanliga fall jobbade hon 7 dagar i veckan med att ta hand om allt vad familjen behovde i hushallet. Och med tanke pa att kvinnor fortfarande ar 2014 allt for ofta ar de som ar fortryckta och i underlage gentemot man, sa ar det nog trots att pa sin plats att ha en dag som uppmarksammar kvinnor extra mycket. Jag skulle darfor vilja uppmarksamma fyra fantastiska kvinnor som jag mott har i Sydsudan:
Aisha - min basta van har och mamma till Keira. Vi ar nog ganska jamngamla, trots att Aisha inte ar helt saker pa hur gammal hon ar. Aisha ar ugandier och kom till Juba for flera ar sen for att starta upp en business och tjana pengar sa hon kan forsorja sin familj. Hon driver en tvatteria dar hon tjanar cirka 2 SEK per plagg som hon tvattar och stryker. Efter 15e december incidenterna har hon valt att lamna Keira i Kampala med sin bror for sakerhetsskull. Hon saknar Keira och vi grat en skvatt ihop nar Aisha kom tillbaka. Utan Keira ar tvatterian ganska tom. Om nagra manader, kanske ett halvar, kommer hon forhoppningsvis se Keira igen. Aisha ar beredd att ge upp mycket for sin familj, i Kampala finns mycket mindre pengar att tjana och skolavgifterna har ar ganska hoga.
Azib - min fina eritreanska unga tjejkompis som jobbar som accountant pa Amsterdam Hotel. hon jobbar 12 timmar per dag sex dagar i veckan. For det tjanar hon runt 2400 SEK per manad. Mestadelen av det skickar hon hem till sin familj i Eritrea. Hon ar aldst av sex syskon och hennes familj behover allt stod de kan fa for skolavgifter, sjukvard, m.m. Azib fick precis hora fran sin chef att det finns en mellanskillnad som saknas i systemet eftersom deras manager inte skoter finanserna ratt, vilket Azib papekat flera ganger. Azib ar nu skyldig att betala tillbaka runt en arslon till chefen. Hur det hela ska losa sig aterstar att se... Kommer man fran Eritrea kan man inte bara dra darifran, risken ar da att ens familj rakar illa ut. Jag ber och hoppas att Azib's chef andrar sin installning...
Lona - min Sydsudanesiska unga van som stadar vart hus och ringer mig stup i kvarten for att kolla hur jag mar. Lona ar nog den mest trofasta van man kan ha. Hon vill alltid kolla att jag mar bra, trots att hon ar den som sliter som ett djur for att forsorja sin familj. Lona ar inte gift men hennes bror och hans fru dog sa nu ar Lona den med inkomst som forsorjer manga av barnen. Lona ar 26 ar och ogift och bor med sin alkoholiserade pappa och lillasyster. Pappan dricker och nar han blir full klagar han pa att Lona borde gifta sig sa han kan fa hemgiften och pa sa satt fa in pengar sa han kan dricka mer. Lona har precis fatt en lonehojning, fran runt 700 SEK per manad till runt 1400 SEK per manad. Lona ska nu oppna bankkonto ohc planera for framtiden, vilket jag tycker ar grymt med tanke pa omstandigheterna. Jag hoppas att hennes pappa ska sluta dricka och lata henne vara ifred. En dag kommer kanske Lona ga tillbaka till skolan om hon lyckas spara ihop tillrackligt med pengar, inshallah.
Flavia - min ugandiska vannina som jobbar med en lokal NGO i Norra Bahr El Ghazal. Dar traffade jag henne forsta gangen 2010. Flavia ar en riktig lady med langa naglar, vippiga kjolar och alltid ett brett leende. Jag har traffat ett av henne tre barn; Angel som nu ar fem ar. Hon blev mamma forsta gangen nar hon var 17 ar. Hon hade da blivit bortgift som tredje frun till en muslimsk man. Hur hon blev bortgift ar en historia i sig sjalv. Hon skulle lana en cykel av en kille for att halsa pa sin mamma som bodde en bit bort. Farfarn fick hora detta och antog att hon hade en relation med killen och blev darfor valdigt upprord, han tog en machete och skulle doda killen. Det slutade med ett olyckligt tvangsaktenskap med en drickande make som Flavia lamnade far nagra ar sen. Hon ar nu bestamd pa att hon inte ska gifta sig igen. Istallet sa satsar hon pa att slutfora sin utbildning som hon inte kunde genomfora nar hon blev gravid. Trots att hon jobbar heltid sa pluggar hon en MBA (Business administration) och hoppas kunna starta upp sitt eget foretag nar hon ar fardig. Jag har sett Flavias business skills och hon ar verkligen en entreprenor som alskar att hjalpa andra kvinnor. I Akuem har hon starta upp flera smaprojekt vid sidan om sitt reguljara jobb med CAD som alla ar inkomstbringande projekt for lokala kvinnor.
Dar slutar min historia om fyra fantastiska kvinnor. Det ar mandag och den har kvinnan maste borja dagens uppgifter har pa kontoret. Jag skulle egentligen vara pa vag med Al-Jazeera och FAO och gora en story om ZOA:s emergency response med det blev installt. Forhoppningsvis spelar vi in pa fredag om allt gar val, inshallah. Ha en fin vecka dar hemma!
Aisha - min basta van har och mamma till Keira. Vi ar nog ganska jamngamla, trots att Aisha inte ar helt saker pa hur gammal hon ar. Aisha ar ugandier och kom till Juba for flera ar sen for att starta upp en business och tjana pengar sa hon kan forsorja sin familj. Hon driver en tvatteria dar hon tjanar cirka 2 SEK per plagg som hon tvattar och stryker. Efter 15e december incidenterna har hon valt att lamna Keira i Kampala med sin bror for sakerhetsskull. Hon saknar Keira och vi grat en skvatt ihop nar Aisha kom tillbaka. Utan Keira ar tvatterian ganska tom. Om nagra manader, kanske ett halvar, kommer hon forhoppningsvis se Keira igen. Aisha ar beredd att ge upp mycket for sin familj, i Kampala finns mycket mindre pengar att tjana och skolavgifterna har ar ganska hoga.
Azib - min fina eritreanska unga tjejkompis som jobbar som accountant pa Amsterdam Hotel. hon jobbar 12 timmar per dag sex dagar i veckan. For det tjanar hon runt 2400 SEK per manad. Mestadelen av det skickar hon hem till sin familj i Eritrea. Hon ar aldst av sex syskon och hennes familj behover allt stod de kan fa for skolavgifter, sjukvard, m.m. Azib fick precis hora fran sin chef att det finns en mellanskillnad som saknas i systemet eftersom deras manager inte skoter finanserna ratt, vilket Azib papekat flera ganger. Azib ar nu skyldig att betala tillbaka runt en arslon till chefen. Hur det hela ska losa sig aterstar att se... Kommer man fran Eritrea kan man inte bara dra darifran, risken ar da att ens familj rakar illa ut. Jag ber och hoppas att Azib's chef andrar sin installning...
Lona - min Sydsudanesiska unga van som stadar vart hus och ringer mig stup i kvarten for att kolla hur jag mar. Lona ar nog den mest trofasta van man kan ha. Hon vill alltid kolla att jag mar bra, trots att hon ar den som sliter som ett djur for att forsorja sin familj. Lona ar inte gift men hennes bror och hans fru dog sa nu ar Lona den med inkomst som forsorjer manga av barnen. Lona ar 26 ar och ogift och bor med sin alkoholiserade pappa och lillasyster. Pappan dricker och nar han blir full klagar han pa att Lona borde gifta sig sa han kan fa hemgiften och pa sa satt fa in pengar sa han kan dricka mer. Lona har precis fatt en lonehojning, fran runt 700 SEK per manad till runt 1400 SEK per manad. Lona ska nu oppna bankkonto ohc planera for framtiden, vilket jag tycker ar grymt med tanke pa omstandigheterna. Jag hoppas att hennes pappa ska sluta dricka och lata henne vara ifred. En dag kommer kanske Lona ga tillbaka till skolan om hon lyckas spara ihop tillrackligt med pengar, inshallah.
Flavia - min ugandiska vannina som jobbar med en lokal NGO i Norra Bahr El Ghazal. Dar traffade jag henne forsta gangen 2010. Flavia ar en riktig lady med langa naglar, vippiga kjolar och alltid ett brett leende. Jag har traffat ett av henne tre barn; Angel som nu ar fem ar. Hon blev mamma forsta gangen nar hon var 17 ar. Hon hade da blivit bortgift som tredje frun till en muslimsk man. Hur hon blev bortgift ar en historia i sig sjalv. Hon skulle lana en cykel av en kille for att halsa pa sin mamma som bodde en bit bort. Farfarn fick hora detta och antog att hon hade en relation med killen och blev darfor valdigt upprord, han tog en machete och skulle doda killen. Det slutade med ett olyckligt tvangsaktenskap med en drickande make som Flavia lamnade far nagra ar sen. Hon ar nu bestamd pa att hon inte ska gifta sig igen. Istallet sa satsar hon pa att slutfora sin utbildning som hon inte kunde genomfora nar hon blev gravid. Trots att hon jobbar heltid sa pluggar hon en MBA (Business administration) och hoppas kunna starta upp sitt eget foretag nar hon ar fardig. Jag har sett Flavias business skills och hon ar verkligen en entreprenor som alskar att hjalpa andra kvinnor. I Akuem har hon starta upp flera smaprojekt vid sidan om sitt reguljara jobb med CAD som alla ar inkomstbringande projekt for lokala kvinnor.
Dar slutar min historia om fyra fantastiska kvinnor. Det ar mandag och den har kvinnan maste borja dagens uppgifter har pa kontoret. Jag skulle egentligen vara pa vag med Al-Jazeera och FAO och gora en story om ZOA:s emergency response med det blev installt. Forhoppningsvis spelar vi in pa fredag om allt gar val, inshallah. Ha en fin vecka dar hemma!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)