Nyinbuli i i bilder

 Jag passar på att utnyttje den excellenta uppkopplingen i Kampala med att ladda upp lite fler bilder från förra veckans Nyinbuli besök. Erikshjälpen konferensen rullar på fint och vi lär oss mycket om child protection och hur andra organisationer jobbar med barns rättigheter. Vi gav också en presentation om arbetet i kliniken och fick kommentaren att det låter som något från filmen "Gudarna måste vara tokiga". Här i grannlandet Uganda kan de inte föreställa sig att vi är utan el, rinnande vatten och vägar i Nyinbuli. Och för oss (jag och Debbie som representerar Sydsudan) kan vi knappt förstå att det finns supermarkets här där nästan allt finns tillgängligt! I eftermiddags gick jag lös i en butik och köpte mina egna födelsedagspresenter: tre klänningar, en topp och en väska. Grattis till mig!

Kvinnor och barn som väntar utanför registreringen vid kliniken - detta är med andra ord väntrummet! Byggnaden bakom är dock inte själva klinken, den är en fin, permanent byggnad. Plåtskjulet är vad som föut var kliniken men som nu bara används för själva registreringen.

Resor upp och ner och överallt

I förra veckan var jag tillbaka i kära Nyinbuli, där allting började för två år sen. Och tillbaka i kära Northern Bahr El Ghazal, den fattigaste och hungrigaste staten i Sydsudan, där 40 % av befolkningen beräknas vara undernärda. En dag vägde en lång Dinkaman in sig på kliniken. Vikt: 50 kilo. Hans fru: 45 kilo. Normalvikt här. Men trots att det är fattigdom och elände överallt, så var det en mycket mer positiv atmosfär som mötte mig denna gång. Sist jag var där i maj var hungergapet som störst mellan förra skörden och ny skörd. Nu i November så är floderna fortfarande fulla med vatten och människor fiskar överallt, det finns fortfarande färska grönsaker på marknaden och livet känns mer hoppfullt. Idag ska jag åka till Kampala för en tre dagars konferens med Erikshjälpen. De stöttar vår klinik i Nyinbuli och jag var där och samlade information för veckans presentationer. När jag kommer tillbaka till Juba på lördag kommer jag vara här i en och en halv vecka innan jag den 5:e December åker till Holland för Charity's bröllop. Därefter Sverige i en månad! Sen jag kom till Juba i September har jag hunnit med Nairobi, Jonglei, Northern Bahr El Ghazal och nu Kampala. Ungefär hälften av tiden har spenderats på resande fot, vilket jag gillar. Men man blir trött. :) Dock är kvällarna och nätterna underbara ute i fält och detta var solnedgången jag njöt av varje kväll i Nyinbuli, ungefär en timme senare är det bäckmörkt och vi äter middag under stjärnorna. Och en så länge är det svalt nog på nätterna att man sover som en bebis. Juba däremot börjar bli bastuvarmt och inatt funderade jag på att sova utomhus. Men i Kampala blir det i varje fall svala nätter igen, yey. :)

Jebel Halloween Bash

Vi hade en riktigt roligt kväll på Jebel berget i lördags, jag, Anneli och DJ Julio, eller Haidar som vår vän heter. Vi hade dansgolvet för oss själva de första två timmarna medan Julio riggade musiken och vid 11 var Jebel fullt med folk. Efter att ha skumpat från Jonglei i fem timmar var jag så trött så jag höll på att somna vid poolen men åtgärdade det genom att hoppa i. Men det finns det dock inget bildbevis för så ni får helt enkelt tro mig ändå. 

Det här med att få peruken att sitta stilla på huvudet var inte det enklaste, så ibland var luggen väldigt högt uppe på pannan. Jag hade tre vänner som inte kände igen mig när luggen var nere i ögonen, så målet var uppfyllt med kostymeringen. Jag vågar inte lägga upp kort före jag klippte till luggen, men jag kan säga att damerna i shopen i Bor tyckte det var sooo stylish. Jag höll på att börja skratta hysteriskt men kunde inte riktigt göra det när de var så glada att en khawaja köpte en peruk av dem. 

Hälsningar från Jonglei (där kärleken spirar hehe)

Jag är i Jongleis delstatshuvudstad Bor för en förundersöking för ett program vi ska påbörja i januari nästa år. Jag och teamet kom hit i onsdags och på lördag bär det åter mot Juba.

Ungefär så här torra och tråkiga har mina inlägg känts på sistone. Som en maskin som upprepar sig om vad som händer i mitt liv. Det är liksom inte meningen att tråkga ut varken mig själv eller er som läser denna sporadiska blogg. Entusiasmen över nya miljöer är liksom inte där som den var det första året i Sydsudan. Det är inte för att jag tycker att det är tråkigt eller så, utan mer för att det börjar kännas lite som vardag. Jag kom till Bor, reflekterade över skillnader i tukuls och infrastruktur jämfört med Bahr El Ghazal. Noterade skillnad också i antalet gatubarn i Bor jämfört med Aweil (Aweil har så många fler!!). Noterade antalet kor som blockerar huvudgatan genom staden. Men i alla fall, för att frångå mina vanliga beskrivningar av miljöer, fattigdom och livsfrågor som ständigt dyker upp i mitt huvud när jag är här, så tänkte jag övergå till något mer personligt. Något smaskigt och något för en Afrikafilm från 40-talet.

Jag har nämligen hittat James Bond i Juba. Han har mörkt hår  Han jobbar för ett stort företag. Han är pilot, dykare, fallskärmshoppare och före detta underrättelsetjänsteman och diplomat. Så ja, nu förstår ni varför han är James Bond. Och jag kan tillägga att han ska ta med champagne när han kommer tillbaka till Juba. Och det kan hända att jag får smaka lite. Det ni! Och har jag riktigt tur får jag kanske ta en tur i flygplanet också. Då vore mitt Afrikaäventyr liiite extraordinärt för just den dagen. Om inte annat för att jag skulle känna mig som nån som är med i en film från 40-talet, hehe. Jag måste bara se till att skaffa kakhimundering. Eller i alla fall en scarf att knyta runt huvudet. Min kostymering kommer dock först att ske denna helg. Det är Halloweenfirande på Jebel Lodge, som förra året. Då lyckades jag inte så speciellt bra med min kostym. Jag fixade andras kläder och smink istället. Detta år ska jag slå på stort. Jag ska köpa en av de typiska perukerna damerna har här nere, målet är att hitta en med pannlugg och page liknande frisyr. Och så ska jag köpa massa tingeltangel och fejkguld från marknaden och vara Kleopatra för en kväll. Klänningen är redan fixad från min favoritbutik i Nairobi. En mycket bra investering, om jag hade råd skulle jag köpa hundra AnnaBell Thom klännigar. Silkiga, mönstriga, svala afrikaklänningar som man aldrig vill ta av.

En bild av mitt nya jag på lördag. Kanske är det James Bond jag tjuvkikar på.

Jag har mer jobb att få klart ikväll innan vi sätter igång igen imorgon. Men det mesta spar jag till klockan sju imorgon. Nu kom de där tråkiga kommentarerna igen. De med alldeles för mycket detaljer om vad jag gör. Det kanske beror på avsaknaden av Arvid, som vanligtvis brukar få lyssna på mina vardagsbekymmer och tankar. En viktigt sak dock innan jag stänger ner; Ett jättegrattis till min älskade farfar som fyllde 94 år den 23e oktober!! Jag har så klart redan pratat och grattat honom, men jag måste även få hylla honom här. Världens bästa farfar som alltid finns där, är go och snäll och som alltid bar mig på sina axlar medan jag själv var liten och blev trött av att gå. Och som körde runt mig i skottkärran så det kittlades i magen, som byggde kaninbur, lekstuga, linbana och som lagade varenda maskin som nånsin funnits i ett hushåll. Ett grattis till honom för han är bäst. Kram farfar Kalle!

I Nairobi och ögonen går i kors

Tänkte jag borde i alla fall skriva nån rad och meddela att jag är i Nairobi för en veckas konferens med IAS samlade landprogram! Det ska bli trevligt att möta alla kollegor som jag bara ser två gånger per år, men lite tomt med tanke på de tre ur Kenyateamet som fortfarande hålls kidnappade i Somalia... Jag har hur som helst suttit och knopat ihop vår country update och en land profil på Power point, det är faktiskt ganska roligt! Men jag har fortfarande inte fnurlat ut hur jag tar på Preview. Kanske jag hittar nån imorgon som kan hjälpa mig med det.

Igår var en fullspäckad fira Annelis födelsedag i förskott-dag och det var trevligt! Vi fikade på Le Bistro, besteg Jebel utan att bli ihjälbitna av nån orm (vi gick bara på upptrampade stigar!) och sen på kvällen blev det middag och dans på MSF.

Nu ska jag knoppa för mitt huvud säger "Lägg mig ner på kudden nu!". Hoppas ni mår bra där hemma! Kramar

Äntligen fredag!

En något ironisk rubrik, men jag försöker bygga upp min helgkänsla. Veckan är slut och jag vet inte om jag vill att den ska vara det. Två dagar till att jobba på vore bra. Men nu tänker jag stänga ner datorn, gå hem o ta en dusch och sen ut på middag med två kollegor. Imorgon blir det bergsbestigning och därefter födelsedagsfirande för hela slanten!

Imorse var jag uppe vid 6.30 och tog en löprunda. Att kalla det löpning är nog dock att ta i, en snabb hund skulle nog anse att jag är ute på promenad. För Arvid, i den här värmen, så skulle det nog dock innebära döden. Han gillar ju inte att röra på sig när det är plus 20 grader.

Jag tog min nyanlända amerikanska kollega ut på marknaden idag. Vi svängde förbi John Garang maosoleum, där frihetskämpen och den före detta presidenten ligger begravd. Jag neg två gånger framför graven, jag tror soldaterna gillade det. Det är alltid lite pirrigt med AK45:or runt omkring en. Men de nickade vänligt när vi gick därifrån.

Nu håller jag tummarna att de skaffat vatten till vår vattentank, i annat fall får det bli hinkbadning. Jag var så smart så jag fyllde upp två 6 liters dunkar med vatten häromdagen. Man lär sig med tiden...

Ha en trevligt helg där hemma och njut av hösten! Jag har sett så fina höstbilder på fejjan och är liite avundsjuk. Men, men, när det är regn och slask så brukar jag vara nöjd med att vara i värmen. Speciellt nu med AC på kontoret. :) Ciao!

From Juba with love

Så nu är jag åter här, i kära, varma, intensiva, ljuvliga och oljuvliga Juba. Två och en halv månad på Europeisk mark gjorde gott för kropp och själ. Men nu är jag som sagt tillbaka i Juba. Med AC på kontoret, ny chef, ny teknisk rådgivare och flera goda vänner som lämnat Juba. Både positiva och mindre positiva aspekter det vill säga!

Jag bröt Juba isen med att gå ut och dansa på Central Pub tills svetten lackade och klockan var tolv. Det var i onsdags, en vecka sen imorgon. Jag har försökt tillämpa mer down time och mer motion, vilket inneburit flertalet hemmakvällar sen jag kom och idag resulterade mitt nya sunda motto i en 20 minuters springtur genom TongPing. Jag kände mig lite som Forrest Gump, med positiva YES! där jag sprang fram och med barn som hängde på. Sen eftersvettningar i en timme typ. Och detta var ändå en molnig och sval eftermiddag! Att springa runt 6 tiden är perfekt har jag kommit fram till, jag är hemma före det börjar skymma och solen är inte gassande. Imorse gjorde jag till och med armhävningar och sit ups (ja, jag måste ju få skryta lite!).

Här nedan är mitt Juba team, med några som inte kunde vara med. Från vänster står Victor; teknisk rådgivare inom vatten, Al; Finans chef, Zaitun; Programme support manager, Repent (gömd bakom de ståtliga kvinnorna); Country Director, Khadmalla; administrator, Jackson; Logistik assistent, Maurice; Finans assistent.

 Och nedan står Khadmalla och Zaitun. Visst är deras handhållning gullig? Sydsudaneser vet hur man posar. :)

Planerna för helgen är att bestiga Jebel berget tidigt på lördagen, sen förbereda för en kompis födelsedagsfest som tar plats på Bedouin Bar senare på kvällen. Och filmkväll på fredagen! Hoppas ni där hemma har det gott, ni är med mig i Juba på många sätt. Bland annat på mitt fina fotokollage som jag pysslade ihop i torsdags. Nattinatti!