Igår flög jag och Joseph Abass från Wau till Khartoum. Men det var nära att jag inte kom med på planet, för på nåt vänster så hade mitt namn trillat bort från bokningslistan. Så vi åkte till flygplatsen, pratade, åkte och hämtade bokningsbekräftelse, pratade mer, och till slut efter mycket om och men lät de mig åka med. Jag var tokglad, för jag hade ingen större lust att åka reguljärflyg. Jag är redan rädd trots att det är FN plan. Så tack gode Gud för det! Och teamet i Raja var så sjukt omtänksamma, de hade bett för mig och varit jätteoroliga att jag var ledsen. Veronica till och med erbjöd sig att ta flyget från Raja till Wao för att vara med mig.
(Jag skrev ju att jag skulle till Nuba, men det blev inget för det stämde inte med flygen då det inte gick nåt direktflyg till Kadugli.)
Jag kom till Wao ganska tidigt på tisdagen, så jag hade tid att gå omkring i stan och kolla in den. Wao skulle kunna heta röda staden eller liknande, för den är verkligen röd! Vägarna är lerröda, och dammet gör att alla väggar, buskar, broar, m.m. är röda. Wao är charmig, och eländig. Mannen som jobbar på Dorcas, där jag bodde, tror att det finns cirka 3000 gatubarn i staden. Men alla är pojkar, inga flickor alls, för flickorna värderas högre eftersom de ger inkomst till familjen i form av hemgift! Jag besökte också ett boysshelter som hyser 25 pojkar mellan 7-14 år. Fem pojkar i vissa sängar, inga madrasser, under regnsäsongen regnar det in genom taket, ingen elektricitet, inte ens tillräckligt med stolar att sitta på! Bara fyra-fem stycken. Killen som jobbar där, en 25 åring med universitetsexamen i social work, arbetar för cirka 1500 SEK i månaden. Då tar han hand om pojkarna hela veckorna, är lärare på dagarna på universitetet, och så har han gjort i två år. Det var sjukt jobbigt att känna att man inte kan bidra med nåt... Barnen fick godis av mig men hur länge räcker det liksom?
I Khartoum är de flesta på kontoret bortresta, men gulliga Selamawit var här så jag hängde med henne igår kväll. Hon bor med sin mamma och 4 månaders son Sam som jag passade på att gosa med. Jag fick igen smaka på afrikansk gästfrihet, jag sov där och hon är så otroligt omtänksam. Jag fick inte ens duka av bordet. :) Vi var till Afra på kvällen, ett stort köpcentrum. Eller köttmarknad skulle man kunna säga, för tjejerna där har verkligen slagit på stort. Det är guld och glitter, massa smink, högklackat och så slöja så klart. Piffning à la Khartoum.
Nu ska jag sammanställa allt från fältet, så att jag kan chilla och njuta de sista två dagarna innan jag åker. Kanske ta ett dopp i poolen om jag hinner. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar