Men inte samtidigt tack och lov! 9:e juli föddes världens nyaste land och jag fick se det på nära håll! Sju gick jag hemifrån för att få en bra plats, hela fredagen sprang jag runt för att få ett pass för att komma in (lyckades till slut) och sen fixade mina snälla vänner ett VIP pass så vi kunde sitta på läktaren under solskyddet. Och se på medan 10-15 soldater i paraden nedanför svimmade en efter en på grund av hettan.
Efter alla tal, nationalsång och paraden gick vi på banketten inne på John Garang Memorial. De hade världen största buffé och dessertbuffé. Och trettio minuter senare kom the Republic of South Sudans president Salva Kiir in. Så jag gick fram, fick ögonkontakt, sen skakade vi hand och jag sa "Congratulations Mr. President". Han hade väldigt mjukade händer kan jag tillägga.
På bordet intill vårt satt Hassan Al Turabi, en av de största (och värsta) politikerna i Sudan. Kändes så konsigt att sitta så nära någon som ser så snäll och oskyldig ut, som en gammal farbror, och veta att han bidragit till inbördeskriget och alla människor som dött.
Just nu är jag i Kenya och vilar upp mig från malaria. Vaknade i måndags totalt utslagen och åkte och testade mig. 38.9 i feber, lågt blodtryck och massa härliga parasiter i kroppen. Trodde jag skulle svimma var femte minut, och sen fick jag medicin som dessutom blockerade min hörsel, gav illamående och magont. Usch för malaria. Men jag mår mycket bättre idag, hag är i Charitys väns hus som ligger precis vid en av nationalparkerna, imorse hade vi giraffer utanför verandan. Lejon kommer och tar hundar ibland också, men de är inte så närvarande på dagarna. Då härjar babianerna som stjäl vår majs. :)
På söndag åker jag hem och OM jag längtar efter god mat då. Grillat, grekisk sallad eller bara stekt falukorv. Min kropp craves efter god mat efter fyra dagar av illamående.
Nu ska jag kolla klart på Save the last Dance här, vi har tjejdag här. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar