Ho ho va tiden går fort, jag har varit här i drygt två veckor och på tisdag åker jag tillbaka till Sverige. Kulkul och samtidigt lite stressigt, har så mycket jag vill göra här. Och underbara nyheter, vi ska få en satellit disk från Yei vilket innebär att jag kommer ha gryyymt internet här nere! Inte som nu när jag måste åka till Jebel lodge för att kolla mail. Och som vanligt så skyller jag dålig uppdatering här på bloggen på dålig access. Är just nu på vår partner konsortiums konferens och väntar på att säga några closing words. De sitter bänkade framför sina datorer och lär sig om Quickbooks, vilket jag inte tänker försöka sätta mig in i just nu. Ekonomiska kalkyler och liknande ger mig rysningar...
Juba har varit intensivt sen jag kom, och det känns hur bra som helst. Charity är här med mig (vår nya health programme coordinator som varit ute i bushen i sju år och startat en hälsoklinik) och hon är en frisk fläkt på kontoret. Jag har dragit runt henne på möten, fester och andra events för att hon ska lära känna Juba (hon har fått något av en kulturchock tror jag efter all tid i Nyinbuli). Vi har tillsammans koordinerat flygplan som egentligen inte flyger dit vi ska, studenter som ska hämtas i högst osäkra områden, mat och myggnät till flyktingar som kommit från Nuba bergen och sen allt annat koordinerande som tillkommer utöver det. Jag ska ta lead på att skriva proposals för Södra Sudan, jag litar starkt på ett ingripande från Gud annars är vi körda... Skämt åsido, men vore det inte för att jag tror på divine help så hade jag inte tagit på mig detta. Överhuvudtagit så hjälper det grymt mycket att ha en tro på Gud som kommer ställa saker till rätta i slutändan, helt enkelt slutgiltig rättfärdighet, när saker är så snedvridna som de är här nere. Till exempel har regeringen köpt in nya Mercedez Benz till alla ministrar, och i Norra Barh El Ghazal är två tredjedelar av befolkningen food insecure. Ja, ni ser prioriteringarna här nere. På statskunskapen fick vi lära oss att många politiker blir distansierade från befolkningen efter ett tag, att de inte riktigt vet vaf som pågår och inte identifierar sig med befolkningen vilket innebär en hel del sämre beslut, och ni kan inte ana hur mycket det stämmer här nere.
Nu går workshopen mot sitt slut, så jag måste sluta här. Snart ses vi i Sverige, jag kommer hem den 21a och har konferens 23-28e, efter det ska jag försöka träffa er alla. :) Kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar