lördag 31 december 2011
Gott Nytt År 2012!!
Alla älskade vänner och familj (hela min "afrikanska" familj det vill säga, mostrar, kusiner, kusinbarn med flera!) önskar jag ett alldeles fantastiskt nytt år! Ett år har gått och då är ju en summering på sin plats; och jag skulle vilja summera varenda en av er! Vad ni har betytt för mig, i mitt liv, även fast många av er inte har varit på nära håll så har ni betytt mer än ni kan förstå. Har nog aldrig insett så mycket, när jag varit så långt ifrån er, vad ni betyder för mig. Men att summera varenda en av er skulle bli en vääldigt lång lista och jag sitter lite brådskande till (måste förbereda nyårsdrinkarna snart!). Men summera mitt eget år kan jag göra rätt så fort tror jag;
Till att börja med, mars började något nytt i mitt liv som jag drömt om i mer än tio år. Det var svårt, kämpigt, ensamt, läskigt och alldeles fantastiskt samtidigt. Södra Sudan som funnits i mitt hjärta, men på distans så länge, fick jag äntligen komma till på riktigt! Jag fick fira in deras självständighet, skaka hand med deras president, lära känna några av alla de underbara människor som befinner sig i landet... Se fyra av tio stater (sex delstater kvar!), lära känna andra internationella staff som befinner sig där, lära känna IAS människor, se mer av IAS. Helt enkelt fantastiska möjligheter som öppnade sig.
Jag hade en sommar som flöt förbi på två sekunder, men den bästa stunden var nog när jag var i Orsa och bara myste. Arvid, farmor och farfar, Malin och Malin, Jenan, Ami, Sara, ja, jag borde nog inte nämna några namn, men ni var några av dem som lyste upp den svenska sommaren!
I september-oktober joinade Charity och Anneli mig i Juba och jag slapp vara ensam tjej på kontoret! Inte för att det hade stört mig så väldans tidigare, men det blev verkligen en stor förändring i hur arbetet på kontoret pågick, och oj va skönt att ha två att dela mina kvällar med!
Nu hastar jag fram till jul (tänker inte ta upp några detaljer kring allt vad jag lärde mig i jobbet) och jag kan bara säga hur glad jag är för min familj och mina vänner! Det är så underbart att komma hem och ha en hel drös med underbara människor att umgås med. Sarah och Farre och älskade Amelie, tack för att jag fick landa hos er och andas i 24 timmar innan jag åkte hem till Edsbyn. Linda, dina kakor, godis och leende är beroendeframkallande på två sekunder! Sussie, du ordnade hundra småsaker när min hjärna var på noll inför julkort, julklappsinköp m.m. Tack!! Och väl i Edsbyn, tack alla snälla i min familj! Ni är såå fantastiska och jag vet inte var jag ska börja. Men jag kan börja med det enklaste, att det är så skönt att få komma hem och det är precis som vanligt. Det är guld värt!
Vi går mot ett nytt år och vi vet inte vad som väntar. Förhoppningsvis fantastiska och vardagliga saker i en härlig blandning. Jag ser fram emot alla som jag kommer få träffa det närmsta året, jag ser fram emot att få träffa ER! Men medan jag skriver det här så händer så mycket i världen som innebär att människor INTE kan summera sitt år med glädje, och som innebär att människor just nu i den här stunden är rädda, hungriga och har ont. Jag tänker på det som ligger mig närmast till hand, i Jonglei (Södra Sudans största delstat) mobiliserar sig tusentals ungdomar från två olika stammar att drabba samman i cattlefighting, med målet att utrota den andra stammen och bränna ner allt i sin väg. Sudan släpper bomber i nya områden i Södra Sudan och människor har dött, har flytt hem och befinner sig under träd och utan mat och vatten. Jag vill minnas dem idag, både i bön och tanke, och vara tacksam för det jag har och bestämma mig för att nästa år ska bli ett år då jag gör vad jag kan för att förbättra världen utifrån mina förutsättningar, om det så bara är för en människa. Jag hoppas ni kan stå med mig i den ambitionen inför det nya året. Vi ger inga löften, mer än att lova varann att älska oss själva och vår nästa. Jag är så tacksam till Gud för det liv Han har gett mig och jag önskar att andra ska få upptäcka den kärlek jag finner i Honom. Jag önskar att jag på nåt sätt ska få berätta om den kärleken, om det så är genom mina ord eller handlingar eller sätt att vara, men att fler ska få chansen att känna sig älskade precis som de är. Vi är skapta underbara, vi har fel och brister, men i allt detta är vi älskade av något som är större än våra omständigheter och mänskligheter.
Gott Nytt År alla ni, ni är bäst!
Till att börja med, mars började något nytt i mitt liv som jag drömt om i mer än tio år. Det var svårt, kämpigt, ensamt, läskigt och alldeles fantastiskt samtidigt. Södra Sudan som funnits i mitt hjärta, men på distans så länge, fick jag äntligen komma till på riktigt! Jag fick fira in deras självständighet, skaka hand med deras president, lära känna några av alla de underbara människor som befinner sig i landet... Se fyra av tio stater (sex delstater kvar!), lära känna andra internationella staff som befinner sig där, lära känna IAS människor, se mer av IAS. Helt enkelt fantastiska möjligheter som öppnade sig.
Jag hade en sommar som flöt förbi på två sekunder, men den bästa stunden var nog när jag var i Orsa och bara myste. Arvid, farmor och farfar, Malin och Malin, Jenan, Ami, Sara, ja, jag borde nog inte nämna några namn, men ni var några av dem som lyste upp den svenska sommaren!
I september-oktober joinade Charity och Anneli mig i Juba och jag slapp vara ensam tjej på kontoret! Inte för att det hade stört mig så väldans tidigare, men det blev verkligen en stor förändring i hur arbetet på kontoret pågick, och oj va skönt att ha två att dela mina kvällar med!
Nu hastar jag fram till jul (tänker inte ta upp några detaljer kring allt vad jag lärde mig i jobbet) och jag kan bara säga hur glad jag är för min familj och mina vänner! Det är så underbart att komma hem och ha en hel drös med underbara människor att umgås med. Sarah och Farre och älskade Amelie, tack för att jag fick landa hos er och andas i 24 timmar innan jag åkte hem till Edsbyn. Linda, dina kakor, godis och leende är beroendeframkallande på två sekunder! Sussie, du ordnade hundra småsaker när min hjärna var på noll inför julkort, julklappsinköp m.m. Tack!! Och väl i Edsbyn, tack alla snälla i min familj! Ni är såå fantastiska och jag vet inte var jag ska börja. Men jag kan börja med det enklaste, att det är så skönt att få komma hem och det är precis som vanligt. Det är guld värt!
Vi går mot ett nytt år och vi vet inte vad som väntar. Förhoppningsvis fantastiska och vardagliga saker i en härlig blandning. Jag ser fram emot alla som jag kommer få träffa det närmsta året, jag ser fram emot att få träffa ER! Men medan jag skriver det här så händer så mycket i världen som innebär att människor INTE kan summera sitt år med glädje, och som innebär att människor just nu i den här stunden är rädda, hungriga och har ont. Jag tänker på det som ligger mig närmast till hand, i Jonglei (Södra Sudans största delstat) mobiliserar sig tusentals ungdomar från två olika stammar att drabba samman i cattlefighting, med målet att utrota den andra stammen och bränna ner allt i sin väg. Sudan släpper bomber i nya områden i Södra Sudan och människor har dött, har flytt hem och befinner sig under träd och utan mat och vatten. Jag vill minnas dem idag, både i bön och tanke, och vara tacksam för det jag har och bestämma mig för att nästa år ska bli ett år då jag gör vad jag kan för att förbättra världen utifrån mina förutsättningar, om det så bara är för en människa. Jag hoppas ni kan stå med mig i den ambitionen inför det nya året. Vi ger inga löften, mer än att lova varann att älska oss själva och vår nästa. Jag är så tacksam till Gud för det liv Han har gett mig och jag önskar att andra ska få upptäcka den kärlek jag finner i Honom. Jag önskar att jag på nåt sätt ska få berätta om den kärleken, om det så är genom mina ord eller handlingar eller sätt att vara, men att fler ska få chansen att känna sig älskade precis som de är. Vi är skapta underbara, vi har fel och brister, men i allt detta är vi älskade av något som är större än våra omständigheter och mänskligheter.
Gott Nytt År alla ni, ni är bäst!
fredag 23 december 2011
söndag 11 december 2011
Ännu en vecka till ända...
Och tiden bara springer iväg!! Om precis en vecka sitter jag på flyget hem till Sverige, jippie!! Ska bli så FANTASTISKT skönt att komma hem och bara få vila och ta det lugnt. Nåde den som börjar spela radio eller dammsuga 5.30 när jag är hemma. Det är bara Arvid som har ensamrätt på att väcka mig, om det inte är med en kopp kaffe och klockan passerat nio. Jag är så trött efter den här veckan! Imorse så vaknade jag 6.30 av våra kära gäster som förde en LIVLIG diskussion utanför mitt rum. Nu är klockan snart tolv, och jag har fortfarande inte somnat. Så jag får väl skylla mig själv att jag kommer gäspa på mötena imorgon. Har en intensiv vecka med massa möten, kollegor från Khartoum som kommer vara här, och det kommer bli en perfekt avrundning på det här året. Planering och strategier är ju faktiskt väldigt spännande, och så finns det vissa bitar som måste tas itu med för att vi ska bli ännu bättre som organisation. Jag förlitar mig på mina kollegors erfarenhet och kompetens, medan det är jag som kallat samman mötena (eller koordinerat rättare sagt). På torsdag ska vi ha en big time Christmas Party här på kontoret, eller åtminstone big time lunch!
Igår var jag på big time jul lunch på ICRC med hela Jubas samlade skandinaver. Själv bidrog jag med köttbullar som jag lagade på kolgrill (de blev brända kan jag tillägga), och kokta ägghalvor med Kalles kaviar. Lyx, eller hur! Idag har jag slappat, badat en sväng och haft det gott. Varit ute på middag med Charity, Anneli och Nelleke och nu ska jag stupa i säng. Hoppas ni haft en fin andra advent! (Det är inte tredje va, det är nästa vecka eller hur?) Massa kramar till er!
Igår var jag på big time jul lunch på ICRC med hela Jubas samlade skandinaver. Själv bidrog jag med köttbullar som jag lagade på kolgrill (de blev brända kan jag tillägga), och kokta ägghalvor med Kalles kaviar. Lyx, eller hur! Idag har jag slappat, badat en sväng och haft det gott. Varit ute på middag med Charity, Anneli och Nelleke och nu ska jag stupa i säng. Hoppas ni haft en fin andra advent! (Det är inte tredje va, det är nästa vecka eller hur?) Massa kramar till er!
måndag 5 december 2011
Julstämning!
Hörrni, vet ni hur mycket julkänsla jag har nu? Jag lyssnar på Jul i Betlehem (den är lika bra varje år!) och drömmer om farmors pepparkaksdeg. I övrigt så saknar jag inte så mycket för att ha julkänsla här nere! Hade carol party i söndags, vi sjöng hymner och lyssnade på "julpassager" ur Bibeln, och åt kakor! På lördag denna vecka ska jag på julfest och bidra med köttbullar! Tror ni jag kommer lyckas hitta en köttkvarn tills dess??
Och jag blev förresten mer födelsedagsfirad i helgen! Mina fina vänner kom med en tårta till poolen och sen blev jag bjuden på middag och fest på Bedouin bar, mycket uppskattat! Vi hade skoj och det var ett skönt uppbrott från allt jobb. Det känns som jag har flera hundra veckor kvar tills julsemestern om jag kollar på mängden arbete jag ska ha fått gjort tills den 18:e december... Så därför har jag en "hemmakväll" ikväll och fokus är Sida project proposal. Men lite paus har jag nu i alla fall! Det går verkligen inte att få saker gjort dagtid, det bara droppar in brådskande mail hela tiden som tar mig ifrån det jag verkligen vill få gjort.
Var förresten på en filmfestival som Franska ambassaden ordnade på Juba university. Det visades en film som heter "I am a Slave" och handlar om människohandel i Sudan. Filmen berättar en sann historia om en ung tjej som blir kidnappad i Nuba bergen och som blir såld som slav först i Khartoum och sen till London. Visste ni att bara i London beräknas det finnas runt 5000 människor som hålls som slavar i hushåll? Jag vet att det är vanligt att unga tjejer och pojkar kidnappas och säljs på det sättet som det berättas i filmen, men att se det från den unga tjejens perspektiv, att se historien bakom alla rapporter... Det var gripande och en film jag verkligen kan rekommendera.
Nu ska jag jobba vidare med Sida ansökan, och ni, stå med mig i tankar och bön för vi behöver det! Så mycket nya grejor som ska till och som måste bli bra! 16e december får vi veta om vår ECHO ansökan gått vidare, och det är verkligen något som står högt på min önskelista för jul! Ta hand om er och njuuut av nåt julbord åt mig! Köttbullar, skinka, rödbetssallad, Jansons frestelse, yummy...
Och jag blev förresten mer födelsedagsfirad i helgen! Mina fina vänner kom med en tårta till poolen och sen blev jag bjuden på middag och fest på Bedouin bar, mycket uppskattat! Vi hade skoj och det var ett skönt uppbrott från allt jobb. Det känns som jag har flera hundra veckor kvar tills julsemestern om jag kollar på mängden arbete jag ska ha fått gjort tills den 18:e december... Så därför har jag en "hemmakväll" ikväll och fokus är Sida project proposal. Men lite paus har jag nu i alla fall! Det går verkligen inte att få saker gjort dagtid, det bara droppar in brådskande mail hela tiden som tar mig ifrån det jag verkligen vill få gjort.
Var förresten på en filmfestival som Franska ambassaden ordnade på Juba university. Det visades en film som heter "I am a Slave" och handlar om människohandel i Sudan. Filmen berättar en sann historia om en ung tjej som blir kidnappad i Nuba bergen och som blir såld som slav först i Khartoum och sen till London. Visste ni att bara i London beräknas det finnas runt 5000 människor som hålls som slavar i hushåll? Jag vet att det är vanligt att unga tjejer och pojkar kidnappas och säljs på det sättet som det berättas i filmen, men att se det från den unga tjejens perspektiv, att se historien bakom alla rapporter... Det var gripande och en film jag verkligen kan rekommendera.
Nu ska jag jobba vidare med Sida ansökan, och ni, stå med mig i tankar och bön för vi behöver det! Så mycket nya grejor som ska till och som måste bli bra! 16e december får vi veta om vår ECHO ansökan gått vidare, och det är verkligen något som står högt på min önskelista för jul! Ta hand om er och njuuut av nåt julbord åt mig! Köttbullar, skinka, rödbetssallad, Jansons frestelse, yummy...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)