Bokslut 2012

Många gör ju ett årsavslut för sina bloggar, ett litet re-cap hur året har varit. Jag kanske ska försöka jag med, trots att huvudet är lite tungt efter rödvin och parmesanost, toppat med potatisgratäng och skinka (ja, i den ordningen!)

2012, ja, vart tog det vägen egentligen?

Januari 2012 åkte jag till en god vän i Bilbao, innan jag åkte tillbaka till Juba efter att ha firat jul i Sverige, i Edsbyn så klart. Bilbao var bohemiskt oc mycket punk/anti-Spanien, pro-Baskien, med stort Guggenheim museum, en fin strand och med många lösa hundar som fick sköta sig själva inne i stadskärnan.

Februari flöt på i Juba antar jag eftersom jag inte minns vad jag gjorde då!

Mars blev det Zanzibarresa som sträckte sig in i april. April letade vi nytt hus och i maj flyttade vi in i ett alldeles för stort och dyrt hus i Juba, men i brist på andra alternativ så tedde det sig rätt bra jämfört med att flytta in på kontoret, som för den delen var ockuperat av andra boende.

Maj åkte jag till Sverige för att äntligen få klart min magisteruppsats, och jippie det gjorde jag!! På vägen till Sverige stannade jag till i London några dagar, som var grått och kallt som i oktober, men väl i Sverige blev det värmerekord med 28 plusgrader! Nice för en Jubabo.

I juni var det mer crazy än nånsin i Juba och jag funderade på om jag skulle palla ens en dag till. Att komma hem till Sverige och crasha i juli var ett nödvändigt ont. Snurr i huvudet så fort jag öppnade datorn, minnesförlust och hjärtklappning var tecken som jag inte tagit på allvar men som nockade mig i en två månaders vila.

När jag i månadskiftet juli/augusti besökte mina vänner i Laurito, södra Italien, hade deras mamma svårt att avgöra om det var Juba eller all hennes pasta som fick mig att sova tio timmar per natt.

I augusti firade jag farmors 91-årsdag i Orsa på fina strandrestaurangen. Letandet efter ny hundvakt pågick för fullt, och i september träffade Arvid sin andra matte Elin. Matchningen var perfekt och några veckor senare, i september, åkte jag ut till Juba, med ett stopp i Barcelona på vägen dit. Barcelona i september bjöd på mer sol under fyra dagar än vad Sverige gjort under två månader. Men, jag gillar Sverige ändå. Det faktum att jag fått bo i moster och morbrors röda stuga i Roteberg bidrog stort till trivselfaktorn under Sverigetiden juli-september!

Oktober var det IAS konferens i Nairobi, också ett skönt uppbrott från Juba. En månad där hade gått förvånadsvärt bra; en ny chef på plats som tog hand om hälften av det som legat på mina axlar hjälpte mycket. (!) Nairobi är ett enda blomstrande minne av träd med blå blommor, nunneklostret där konferensen hölls, besök ute hos Ruth vid nationalparken med giraffer på morgnarna och rytande lejon på nätterna (ja, jag gick snabbt in igen).

Tillbaka i Juba åkte jag direkt till Jonglei, en delstat jag inte besökt förr. Det kändes spännande att besöka Jonglei efter att ha läst så mycket om Sydsudans största och kanske mest konfliktdrabbade delstat, men väl där var skillnaderna inte så stora från många andra delar av landet... Korna är definitivt fler, och i Mundariland, på gränsen in till Dinkaland i Jonglei, har tjejerna korta, färgglada kjolar som man inte ser nån annanstans i Sydsudan.

I november firade jag min tredje födelsedag på Afrikakontinenten, i Uganda och Kampala närmre bestämt efter en Erikshjälpen konferens där jag och min kollega Debbie återkommande fick höra att Nyinbuli, där hälsoprojektet är, lät som nånting från "Gudarna måste vara tokiga". Jag slogs av hur lite även östafrikaner vet om sitt grannland Sudsudan och hur extremt underutvecklat Sydsudan är jämfört med länder som Uganda. Sista Ugandakvällen tog jag och Debbie in på fint hotel (med nöjedpark bredvid - ingen smart idé!), för att fira att jag har två år kvar till 30. (Jo, jag vill nästan göra ledsen smily, eller stoppa tiden för huuu va fort den går!)

December lämnade jag Juba ganska tidigt i månaden för att resa till Charity's och Kees bröllop i Holland. Gott och väl så överlevde jag det, trots öppna Juba skor som jag trippade omkring i i snön. Tack till min förre chef som snällt tog med och lånade ut sin frus jacka till mig! Bröllopet var ett sagobröllop på ett slott från 1600-talet och vigselns hölls i en kyrka från 1400-talet. En ganska stor kontrast till Charity's senaste sju år i bushen i Nyinbuli..

2012 avslutades i Roteberg, med fyra barn, tio vuxna, tre sovande vovvar, en farfar med halsfluss (klockan nio hämtade jag pencellin på hälsocentralen efter ett snabbprov på sänkan), en stentrött Jessica och sen gruppsovning i Emmans huset.

Och som så är på sin plats: Tack till alla er som funnits med under 2012 och gjort året till vad det är. Ingen nämnd och ingen glömd. :) Inför 2013 lovar jag att vara ännu lite snällare (när det är på sin plats), ännu lite tuffare (när det är på sin plats), att fortsätta resa så ofta jag kan, men att ta det lite lugnare när jag är i Juba. En resa per månad får nog räcka, åtminstone fram till sommaren.

Nu fortsätter jag inledningen på det nya året med att slappa i soffan och njuta av Arvid som sover på mina fötter. :)