Jag vill inte vara cynisk. Eller ha forlorat hoppet for detta land. Men den har veckan ar mellan hopp och fortvivlan. Kanske maste man bryta ihop for att byggas upp igen. Det kanns som det ar min lott i livet, att vara mellan topp och dalar i olika skeenden av det som kallas livet. Men jag hoppas att det inte ar Sydsudans lott. Ett land behover stablitet. Hur de ska komma ut ur elden och in i nagon form av aska, det ar fragan. 158 civila dodades i Bor, i en attack pa FN basen som ska ge civila kvinnor och man, barn och gamla, en fristad, en saker hamn i denna konflikt. I Bentiu dodades mellan 200-400 manniskor som sokt skydd i en moske, och flera andra som inte kunde fly fran sjukhus. De utfragades om deras etniska tillhorighet, och om de stottade regeringen eller oppositionen. Beroende pa deras svar fick de leva eller do. Rwanda's folkmord skedde for precis 20 ar sedan i ar, och historien upprepar sig medan omvarlden star handfallna och ser pa...
Det som borjade sa bra, med 99 % av befolkingen som rostade for sjalvstandighet, och en Sjalvstandighetsdag som fick solen att se ljusare och starkare ut an nansin forr, har nu utvecklats till en nationell katastrof.
Mer sjunger sa vackert om detta multikulturella, rika land:
https://www.youtube.com/watch?v=M6N9juaY_A4
Och sa min van Kim som skriver exakt de ord som finns i mitt hjarta nu:
http://www.rapolitics.org/in-a-south-sudan-state-of-mind/#more-3322
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar