Ikväll har vi varit på en sorts gemenskapsträff för människor som bor här i Sudan och som inte är härifrån. Missionärer, lärare, folk som jobbar med andra utvecklingsprojekt... Allt som allt var vi cirka 14 personer hemma hos Daniel och Elin. De fixade sjukt god grillad oxfilé, 3,5 kilo (!). Det är spännande bara att träffa folk som bor här, det är ett sånt annorlunda liv motför hemma i Sverige. En kvinna som speciellt imponerade på mig är en schweiziska med tre barn, och en fjärde på väg, som bor i en stad i Darfur regionen. Hon har verkligen anpassat sig till kulturen, hon trivs bra där hon och familjen bor och verkar inte vara på väg därifrån de närmsta åren. Maken driver en skola så de har en uppgift där, men för mig är det så främmande att tänka sig att det ens går att bo i Darfur så som läget är nu med stridigheter etc. (Där de bor är dock "säkraste" området i Darfur.) Kvinnan berättade om en familj hon ville att vi skulle be för, där mannen varit försvunnen sen några veckor tillbaka. Nu hade dock några fått syn på honom, han var fastkedjad och tvingad att jobba vid en vattenrigg av något slag, men åtminstone vid liv... Vad ska man säga? Det är så sjuuukt långt ifrån min egen verklighet. Men såna saker händer faktiskt på jorden idag, och i Darfur området och på många andra platser är inte år 2010 för dem som vi uppfattar det.
För mig låter 2010 modernt, civiliserat, jag tänker att världen är så mycket bättre och rättvisare motför bara för 30 år sen. Men för vissa kunde 2010 lika gärna varit 1010, med de levnadsförhållanden de är under.
Vad kan man göra? Man kan skänka pengar till biståndsorganisationer, man kan engagera sig för mänskliga rättigheter, man kan köpa fair trade-kaffe så att kaffeodlarna får en skälig lön (sen kaffemarknaden avreglerades tack vare WTO har kaffeodlare världen över tvingats sänka priserna så mycket att många går över till att odla khat, dvs. droger istället, för de tjänar de mer på), sen kan man visa sina nära och kära omtanke och respekt och sist men inte minst kan man se till att själv må bra.
Så tack alla ni fina som finns i mina tankar och som gör mig så glad av att veta att ni finns i mitt liv.
Nu ska jag sova, som alltid när jag har skrivit här. I natt åker Kristin och Samuel tillbaka till Sverige, och jag hoppas att ni får en skön resa hem! Kramar från mig
Hej igen! Ja man ska vara glad (och är) att man bor där man bor. Visserligen snö och kallt idag. -7 nu. Igår kväll var det -14 men vi har ju varma hus. Mamma, Arvid, Molly och jag skall ut och gå idag på em. Jag har ledigt efter min beredskapsvecka idag. Igår hade jag semester, då var vi till Bauhaus i Uppsala och köpte toautrustning till båda toaletterna så nu är det oxå gjort. Vi hörs igen.
SvaraRadera