Måndag blev som utlovat intensivt. Måndagsbön kl 9, sen till OCHA för att skaffa kartor över Södra Sudan och skaffa UNHAS account (så att IAS kan flyga med WFP - World Food Programme, utan deras flyg tar man sig inte nånstans om man inte vill åka kommersiellt - och det vill man helst inte...), strax därefter till flygplatsen för att hämta några amerikanska besökare, ta hand om dem och ge dem en introduktion, sen färdigställa förnyelse av vårt SSRRC registreringsbevis och sen... khalas! Jag och Anneli tog en promenad och köpte kaffe. Sen gick vi alla ut till Green Garden och åt god etiopisk injera.
Shannon (en av de två amerikanarna som kom) ska jobba med vår partner i Akuem, i Norra Bahr El Ghazal. Jag känner igen mig i hennes nyfikenhet och uppspelta känsla när hon ser på allt i Juba med nya. Varenda detalj registreras, från getterna, till mannen med cykeln som kånkar på 50 kilo kol, till hustaken på minister husen... Emmauel, den andra som kom från USA, är en sydsudanes som flydde 1987, fem-sex år gammal och som inte varit i Sudan sen dess. Han ska träffa sin familj i Norra BEG, men de vet inte att han kommer. Kan ni tänka er reaktionen när de träffas? När han pratade med sin pappa för första gången visste inte pappan att Emmanuel levde. Pappan hade till och med hållt begravning för han hade hört att Emmanuel dött... Emmanuel anställde en man som skulle åka till Sudan 2006 för att leta reda på pappan. Med bara namnet på byn så fick mannen tag på pappan, därefter var pappan tvungen att ta sig till Khartoum (!!) för att kunna ringa till sin son, det fanns inget telefonnät där 2006. Det innebar en veckas resa för att kunna ringa, med några dagars resa per fot. Kan ni tänka er det samtalet?? Jag är nyfiken att höra från Emmanuel hur mötet har gått sen när han kommer tillbaka till Juba.
Nu ska jag avsluta innan generatorn stängs av och internet försvinner. Sov gott alla ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar