Jag tror jag har haft den rubriken en gång förut också, och det är väl ett gott tecken? Söndag idag bestod av sovmorgon, besök och teckning på barncentret Confident Children out of Conflict (CCC), slapphäng hos en skön vän, träff med ett gäng från Medair och Samaritans Purse på Central Pub, smoothie med Charity, samtal med farmor och farfar och nu en stund med Melissa Horn. Melissa har funnits med ett tag, hon kommer och går, ikväll hjälper hon till att stänga ute ljuden från mina åtta kära kollegor som sitter bänkade framför TVn och fotboll. Det är många härliga skratt och tjut, lite högt kanske, men jag är van sen jag bodde inneboende hos farfars syster Anna. Hon var lomhörd och älskade Pavarotti, jag brukade försöka stänga ute ljuden med en plastdörr men det funkade inte så bra. Jag kan dock inte sticka under stol med att det ska bli FANTASTISKT skönt när vi har våra lägenhetsrum. Om allt går väl flyttar vi in den första februari, alternativt första mars. Och jag längtar. Jag ska göra enkla saker, som att sitta på sängen, läsa en bok, gå från dusch till säng utan att dra på mig heltäckande kläder, laga min egen mat, och bara vara hemma en hel söndag utan att fly värmen på compoundet. Jag kommer kanske bli lite osocial till en början, men jag kommer helt enkelt njuta väldigt mycket av att kunna ha ett privatliv efter att ha bott på jobbet i tio månader.
Mötet, träffen, idag på Central Pub handlade om att komma tillsammans vi med en tro på Gud och att dela erfarenheter, tankar, sjunga några låtar, be och meditera. Lite som kyrka, men mer privat. Vi diskuterade sabbaten, helgdagen söndag med andra ord. Varför den är viktigt, vad den betyder för oss, vad Bibeln säger. Vad vi brukar göra en söndag. Och Gud, vad bra det var att prata om! Det kanske låter som det torraste ämnet att tala om, men för mig var det väldigt givande, tror det var det för de andra också. Framför allt kom vi fram till hur viktigt det är att ta tid för sig själv (och Gud) och meditera. ha en total vilodag i veckan utan något jobb alls, att återigen fokusera på varför vi är här, varför man jobbar som man gör, vad man vill åstadkomma, vad man kallats till. Jag tror det gäller alla, inte bara oss som är ute i Afrika och härjar. Och jag insåg även när jag satt där vad mycket det kommer betyda när jag har ett boende utanför kontoret, med en privatsfär, där jag kan ta tid för mig själv och Gud och de jag vill bjuda in och bara vara. Jag längtar! Kan inte få ner med ord hur mycket, men tanken på ett eget boende jag mig snurrig, lycklig, lite hög nästan. Så håll tummarna att vi får detta tills första februari! Och om vi inte får det då, be att jag har tålamod att vänta till mars. :) Jag tror detta boende vi väntar på nu är vad som Gud har haft i beredskap för oss. Det är perfekt, vakter, vatten, el, Internet privatsfär och säkerhet, med asfalt som räcker nästan hela vägen fram. Det är inte dåligt! Och parkeringsplats inte att glömma. Jag pratar mycket om Gud, men jag tror jag aldrig förr i mitt liv känt mig så beroende av honom för så mycket. Det skulle möjligtvis vara när jag fjorton då, men det är en annan historia.
Nu ska jag lägga mig i sängen, lyssna vidare på Melissa, vänta på att generatorn stängs av och därmed TVn, och sen slocka som ett ljus.
God natt och hoppas ni mår fantastiskt bra, det förtjänar ni! Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar