Tyska flygplatser

Det är nåt särskilt med flygplatser, det har jag alltid tyckt. När jag var liten så var hälften av nöjet med att resa att få åka till Arlanda, åka upp o ner i rulltrappan och flyga flygplan (jag tyckte även att det var spännande att åka hiss på kommunkontoret i Edsbyn kan tilläggas, småstad någon?). Och köpa godis på taxfree så klart! Numera gillar jag verkligen känslan av att vara på en flygplats, sitta ner med en kaffe, kolla på människor och fundera på vilka de är, var de ska resa, se hur de är klädda osv. Jag gillar hela känslan helt enkelt. Så mycket att det kan vara lite svårt att jobba ibland. Men de gånger jag kommer igång arbetar jag nästan som bäst på en flygplats. Miljön är inspirerande och internationell (för det mesta) och sätter saker i perspektiv. Efter att ha flygit via två tyska flygplatser nyligen så kan jag inte mer än gratulera tyskarna till deras ingenjörskonst. Eller framför allt deras organiseringsförmåga. Arlanda är välordnad i sig, men tyska flygplatser tar priset eftersom de är så stora! Och tack till Lufthansa som bjuder deras passangerare på kaffe och choklad även i vänthallen. Service! Tyska flygplatser (de jag sett) är jättelika gråa komplex med mycket glasfönster (lite typiskt kanske) och ser ut som jag föreställer mig Tyskland i allmänhet, grått o lite fyrkantigt. Men inuti är de desto trevligare. Addis flygplats är ganska liten men har ett mysigt cafe/bar som jag alltid sätter mig på och rolig shopping. Och så tänker jag på Juba. Lilla, lilla, Juba International Airport. Som var mer än crazy dagarna före jul när jag reste till Sverige. Två timmars svettigt köande, det kändes som jag skulle till en rockkonsert eller nåt liknande. Och därefter en timmes väntande i ett rum som tar runt 100 personer och som inte har en enda fungerande toalett. Det är visserligen en toalettstol där, men det går inte att spola, dörren går inte att stänga och det finns inget rinnande vatten. Därför är det ju suveränt att de bygger en ny flygplats bredvid den befintliga. Den är stor och halvfärdig. Massa internationella givare har donerat pengar till den. Ett problem bara; nu ska huvudstaden flyttas! Det står i konstitutionen så det går inte att ändra på. Ramciel heter stället nya huvudstaden ska förläggas. Och flygplatsen, den kommer antagligen att förbli halvfärdig. Och pengarna, de kommer antagligen vara bortkastade om inte nån vettig själ förstår att har man påbörjat ett jätteprojekt som en flygplats, då får man (banne mig) slutföra det! För det finns människor som svälter i Sydsudan, och inte ens ett rikt land som Tyskland, med så många flygplatser, har råd med halvfärdiga flygplatser. Sydsudan behöver riktiga kommunikationsmöjligheter, både fysisk infrastruktur och telekommunikation, om landet ska kunna utvecklas. Jag tror på långsam, långsiktig förändring, men vissa saker måste ske över en viss begränsad tidsperiod. Tack och lov för tysk organisationsförmåga, jag önskar det fanns mer tyskar i Sydsudan! Eller svenskar för den delen.  Kina en stor roll i Sydsudans strukturutveckling, och det man kan säga om kinesisk planeringsstrategi (hur storskalig den än må vara) är att den är inte pragmatisk. Bekanta som jobbar för Sydsudanesiska regeringen och som tagit del av utbildning i Kina i utveckling av försvar och regeringsstruktur (kan inte ge några mer detaljer) kan vittna om att Kina inte ger mycket för Västs modell. Det är Kinas modell versus the West. Intressant, eller hur? Men tyvärr inte så förvånande. Vi får se vilken väg Sydsudan kommer ta, framför allt hoppas jag att de kommer utveckla deras egen styrelsemodell byggd på demokratiska principer. Förebilder är alltid viktiga, och av de tre (Khartoum, Kina, USA) så hoppas jag på den senare. Inte för att den på något sätt är perfekt, men för att citera Churchill ”Indeed, it has been said that democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time."

Jo, en annan sak gällande flygning. På väg mellan Munchen och Arlanda kom ett av de där jetplanen och flyg några hundra meter nedanför oss. I solnedgången var röken efter den rosafärgad och den flög mot horisonten. Som en film. Jag blir lycklig av att flyga. Och också av att resa till Bilbao och träffa fina människor. Snart bär det av mot Sydsudan igen, jag längtar tillbaka. Kommer som vanligt sakna lillplutten Arvid och familjen. Men först några dagar i Stockholm med huvudkontoret och sen en helg i Edsbyn. Så tillbakaresan är långt bort än. Hoppas ni mår bra. Kramar till er.