Om nagra veckor kommer svalt att deklarereras av WFP. Det ar det sista kritiska laget ur ett matsakerhetsperspektiv. Det ar laget nar hundratals, tusentals, dor pa grund av de inte har atit pa dagar, veckor. Nar deras kroppar ar sa forsvagade att de inte kan sta emot vanliga sjukdomar som diarre. Nar man far lunginflammation som sakta kvaver en till dods for kroppen inte har kraft nog att bekampa sjukdomen, ens med mediciner tillgangligt. Bilder fran 1990 spelas upp i mitt huvud. Flickan som var andetag fran att bli uppaten av en gam, som det ser ut fran bilden nedan. Vi vet inte vad som hande med flickan. Carter, fotografen, lamnade henne dar hon var. Vissa havdar att han ansag att det inte var en journalists uppdrag att radda liv, bara att skriva om det och pa sa satt vacka uppmarksamhet. Bilden blev publicerad i NY Times och spreds over varlden. Fran vissa hall blev kritiken mot Carter massiv. Kanske var det detta, och allt han sett och upplevt i damera Sodra Sudan som bidrog till att han begick sjalvmord nagra manader senare. Bilden talar dock sitt tydliga sprak, och i Sydsudan upprepar sig just nu historien.
I Bentiu's POC camp (Protection of Civilians) begravs runt 10 barn dagligen. De dor av sjukdomar som ingen manniska borde behova do av idag. Pa grund av orent vattnen. Nedbrutet immunforsvar.
https://radiotamazuj.org/en/article/dozens-children-buried-bentiu
Den har krisen hade inte behovt handa. 2013 sag ljusare ut an andra ar. Skorden var positiv, regnen goda. Men tva politiker kom i luven pa varandra. Vande de tva storsta folkgrupperna emot varandra. Krisen var ett faktum. Etnisk rensning. Valdtakter. Massiv forstorelse av de tre storsta staderna i landet. Folk har flytt ut i bushen och levt pa vilda frukter och atit gras for att overleva. Tillbaka pa ruta ett sedan PCA - fredsfordraget mellan norr och syd - skrevs under 2005. Inte bara det. Tillbaka till 1990. Nar massiv svalt dodade tusentals manniskor.
ZOA har gjort vad vi har kunnat. Delat ut utsade i vara programomraden for att conflict affected people och IDPs (Internally Displaced People) ska kunna plantera och skorda runt oktober. Runt 90,000 manniskor ar hittills nadda genom vara program. 90,000 av fyra miljoner som beraknas vara i riskzonen.
Nu kan vi inte gora mer for tillfallet. WFP delar ut mat, gor sa kallade airdrops dar Antonov flygplan slapper ut ton med mat i svaratkomliga omraden. Hjaltar och hjaltinnor kommer vara ute i bushen i tva-tre manader och jobba med att distriburera detta. Forhoppningsvis radda tusentals manniskor fran att svalta ihjal.
Jag ska hem till Sverige. Vila. Jag behover det mer an nansin. Inte tanka pa detta. Ibland kanske gora nagot annat an att vila, ocksa for att slippa tanka pa vad som hander i Sydsudan. Ta en spontan resa nanstans. Fa nya intryck. Se att inte hela varlden ar en katastrof. Skratta och vara bekymmersfri for nagra veckor. Sydsudan har atit sig innanfor mitt skinn och det besoker mig pa natterna. Det suger musten ur mig, langsamt men sakert. Jag ger in sista dropparna energi nu de tva sista dagarna fore jag reser. Skriva klart en rapport om IDPs i Tali som jag traffade dar for tva veckor sen. De fortjanar att ha sin historia berattad, hur trott jag an ar. Skriva en ansokan som kanske, kanske, kan bringa in nya projekt for ZOA. Projekt som forhoppningsvis kan bidra till nagon form av recovery i omradena vi arbetar i.
Ok, en kopp kaffe nu och inshallah sa ror jag detta i hamn for denna vecka. Vi ses pa sondag. Glom inte att ge ett bidrag till organisationer som ar pa plats. ZOA, MSF, Radda Barnen ar utmarkta exempel pa organisationer som finns pa plats dar det mest behovs. Glom inte Sydsudan. Manniskor har ar manniskor precis som du och jag. Hunger kanns likadant. Nar man misst sitt barn har grater man samma tarar. Vi kan vara med och forandra. Radda ett liv. Carter gjorde det han tyckte sig kunna gora. Men senare angrade han sig kanske. Jag vill inte angra mig for vad jag INTE gjorde. Hoppas vi kan sta tillsammans i det. Varma halsningar fran ett svalt Juba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar