Underbara Södern

Det är så härligt att vara här! Inte bara för att det är svalt om nätterna och jag får duscha utomhus. Men här känner jag också att jag verkligen får se det Sudan jag längtat efter. Idag höll jag första intervjun med 65 personer ur en vattenkommitté och en vegetable growing group. Det var fantastiskt att möta dessa människor, som levt så länge under krig och väldigt svåra omständigheter och som ändå har sådan vilja att arbeta för att förändra sina situationer. De tog av sin arbetstid för att komma och svara på mina frågor och det var underbart vilken respons jag fick på frågorna. Jag hade en grym tolk med mig och även Veronica och Khadmalla. Veronica som är min handledare och hennes team har verkligen varit med och bidragit till stora förändringar här nere. De utbildar människor både i tekniska vattenfrågor, och livsfrågor om människors rättigheter, varför flickor ska gå i skolan, varför kvinnor är lika mycket värda som män etc. Männen här gav svar som jag inte hade förväntat mig, om varför det är bra att kvinnor tjänar egna pengar, om att de numera hjälper till med hemarbete som att samla ved och bära vatten, om att kvinnor numera får tala offentligt och delta i kommittéer och många fler förändringar som skett här de senaste åren.

Jag och Khadmalla anlände till IAS compoundet i Akuem igår, vi flög FN plan ner och det kändes väldigt säkert och bra. Det finns så mycket att säga om Bahr El Gazal som vi befinner oss i nu… Teamet här nere är otroligt varma och vänliga, det är grodor överallt, vi sover med öppna fönster och dörrar, vägarna är av röd lera med många gropar, korna går omkring fritt och går till och med in i skolan när ingen är där (inte bra!), människor badar nakna i swampet, dinka folket är otroligt vackra med sina ärrsmyckningar i ansiktet, kvinnorna är starka som oxar och bär 20 liters vattendunkar på huvudet, barna ropar kawadja (viting ungefär) efter mig, men det är bara för att de är nyfikna och glada. På kvällarna hålls andakt så vi sitter ute i mörkret och sjunger sånger, på dagarna när det är som varmast sitter vi i skuggan under trädet och pratar. Jag svettas konstant tills jag går och lägger mig så jag har alltid en flaska vatten med mig.

Livet är hårt här nere för de flesta och jag vill inte romantisera för mycket, fast jag måste ändå bara få säga vad glad jag är att vara här. Jag ser fram emot de andra intervjuerna jag ska göra och människorna jag kommer träffa, Veronica har förberett allt väldigt bra. Jag hoppas att ni alla mår bra, och ni ska veta att ni finns här nere med mig i mina tankar! Nu ska jag snart krypa ner med myggnätet omkring mig, det känns lite som himmelssängen jag hade när jag var liten. :)