Om jag kunde skruva tiden...

Om jag bara kunde få den att räcka lite, lite längre de här tre dagarna. Eller om jag bara kunde fått den att krympa när jag kom sent till mötet ikväll. Om jag bara kunde få den att hoppa så att jag då och då kunde hälsa på i Orsa i juli. Som om två helger framåt till exempel. Eller om jag kunde fått tiden att räcka minst tre timmar när jag satt på berget iförrgår. Men solen gick ner så snabbt och vi var tvungna att gå ner innan det blev mörkt. Trots att jag nästan vill benämna mig själv för en bergsget som jag klättrade.

Önskar också att jag kunde skruva tiden så du var här. Och ibland vill jag bara skruva tiden tio år framåt och se var jag är då. Och ibland vill jag bara få den att stanna just precis nu. När batteriet på datorn dör för att strömmen varit borta i tre dagar, då vill jag bara få bensinen till generatorn att räcka tre dubbelt så länge.

Imorgon ska jag på möte med UNICEF igen. Håll tummarna att de har alla supplies vi behöver och att allt går i lås och bom så att de 5000 IDPs som lever på vatten ur en lerpöl kan få rent vatten inom de närmsta veckorna. Och håll också tummarna att människor här börjar förstå att stjäla kor inte är någon bra idé. Cattle raiding orsakar mer lidande än Ghaddaffi, trots att det inte står nåt om det i tidningarna.

Nu ska jag sova, ska försöka skruva tiden så sex timmar känns som åtta. Då kommer jag vakna utvilad. Kramar på er

Påsk och lejonulvar

Hej på er! Glad påsk och hoppas ni har ätit mycket ägg! Själv har jag inte ätit ett enda, men däremot jättegod thaimat igår kväll! Jag har badat, badat och badat tre dagar i rad, det är nice! Två dagar på Jebel lodge och igår på norska ambassaden. Den är öppen för skandinaver på söndagar, mycket uppskattat! Träffade en svensk som jobbar för Röda Korset som kom med lite intressant information och häromdagen hängde jag och en annan svensk som jobbar för UNHCR här. Inte för att jag föredrar svenskar, men det var ett roligt möte och han hade en del roliga historier. Som när han och ett gäng skulle ut till några byar för att undersöka vilka som var deras största säkerhetsproblem. Nummer ett som kom upp var vatten, nummer två var lejonulvar. Ja, ni vet, som varulvar men i lejonform. Dom är ganska vanliga här i Sudan tydligen. :) Så om jag trodde att det fanns det ute i bushen på nätterna då skulle jag inte våga mig ut ur min hydda ska ni veta!

Vad mer? Jag har träningsvärk, capoiera var jobbigt och roligt! Jag ska gå på onsdag igen, men den här chilenaren som har det har lite svårt för att förstå att det bara är capoiera jag är ute efter. Suck.

Idag skulle jag och svensken bestiga ett berg men det regnar så mycket så jag har bara hållit mig inomhus. Igår köpte jag en klänning på KonyoKonyo, jag hade den på kvällen på Thaistället, och idag när jag hade den fick jag höra av mina kollegor att den har två stora hål på baksidan, vilket var lagom pinsamt. Läxa: Kolla alltid efter hål när du köper kläder på marknaden! Och en investering i en helfigursspegel kanske vore bra ändå.

Amule vill ha mitt modem så jag avslutar här. Hoppas hoppas att ni mår bra, och massa kramar! Speciellt till Arvid även fast du inte läser det här. :) Jag saknar dig!

Påskplaner

Tiden går så otroligt fort och det har redan gått 1 månad och tre veckor sen jag åkte från Sverige. Det är nästan dubbelt så lång tid som när jag var här förra gången, men ändå känns det som en kortare period. Till helgen är det påsk även här i Sudan och jag har tyvärr inga påskägg att gömma. Tänkte inte på det när jag åkte! Men jag har planer på att ta en tur på Nilen med en viss britt vid namn Benjamin Smith (väldigt brittiskt va?) om allt går i lås och bom. Det är så lätt att lära känna folk här i Juba och det är tur, för jag börjar bli lite rastlös och vill se och göra nåt nytt. Så ikväll ska jag på capoiera, inshallah, och motarbeta min kutrygg. Kontorsstolen jag har är inte ergonomisk!

Sitter åter på Jebel lodge och njuter av att se poolen och lite palmer. Men snart måste jag tillbaka på compoundet för jag vill inte hålla bilen från alla andra som kan behöva den. Det är många människor i IAS som passerar Juba just nu och som ska hem till familjen över helgen. Igår chockade Khadmalla mig med att komma från Khartoum, jag hade ingen aning om att hon skulle komma! Jag har inte träffat henne sen november, så jag trodde jag såg fel först. Men superglad blev jag!

En reflektion, efter att ha varit här ett tag nu så är det vissa saker som jag har slutat lägga märke till. Klart att jag fortfarande ser det som ganska exotiskt när åsnorna blockerar vägen, men jag måste inte stanna och ta kort på varenda kvinna som bär ved på huvudet, eller berätta för allt och alla (här på bloggen rättare sagt) om ALLT som skiljer Juba från Sverige. Så har jag börjat aklimatisera mig? Till och med värmen är ganska okej. Folk på genomresa klagar på att det är så varmt i Juba men jag tycker det är ganska skönt.

Okej, jag måste verkligen gå nu, men plocka påskris och lägg upp på facebook så jag får lite Sverige-påskkänsla! :) Kramar på er och GLAD PÅSK!

Konferenser

Förlåt för jättedåligt uppdatering om vad jag har för mig, vet att några har undrat hur jag mår. Men allt är okej, bara jättetrött efter två konferenser på rad! Addis var hur bra och intressant som helst, det var ett regional board meeting vilket innebar att jag fick större inblick i hur IAS arbetar i andra länder, visionen diskuterades genom hela konferensen och det i sig var inspirerande. Det är viktigt att veta vad man jobbar för, vilka mål man har, när det ibland är ganska tuffa omständigheter omkring en. Tyvärr hann jag itne se så mycket av Addis då vi konfererade från sju till tio-elva. De officiella möten var mellan nio och fem men efter det så var det mycket planering som skulle göras! Sista kvällen gick vi ut och åt pizza, så jag fck se liiite av Addis i alla fall.

Efter Addis åkte jag direkt till nästa konferens, en partnerkonferens här i Juba, med bland annat de organisationer Amule och Henry jobbar i. Vi hade en dansk facilitator och så jag som skulle försöka sätta någon form av struktur för implementationsplanen. Det gick så där, men jag ska följa upp med han som är projektkoordinator och se till att vissa bitar faller på plats.

Okej, massa tråkig info om konferenser, och jag har massa jobb som måste göras idag, speciellt nu när internet funkar! Ska bland annat skicka en request för wireless så att vi får lite stabilare tillgång.

Hörde att det är vår, åhh vad jag vill fira påsk med ägg och sill! Ska försöka hooka up med några expats för påsken eftersom de flesta åker bort då. Kanske, kanske att jag åker till Uganda med några härifrån, men inget bestämt än! Kramar på er 

Inside information...

Att ha arbetskamrater med många kontakter i regeringen gör att man får höra ett o annat.. Tydligen var en viss delegation på besök i Washington nyligen, inklusive presidenten Salva Kiir himself. De skulle så klart diskutera Sudans framtid, och hur samarbete med USA, och ett visst antal andra länder (inklusive några Nordiska) skulle ske. Sammankomsten började dock med att President Obama gav President Kiir ett dokument att ta ställning till. Kiir läste dokumentet i närvaro av alla delegaterna (de flesta ministrar) och suckade. Sen skickade han det vidare till personen bredvid sig, som också suckade. Sen cirkulerades det runt till alla tolv delegaterna varvid vissa avlägsnade sig. Dokumentet innehöll en deklaration från samarbetsländerna att OM Sudan vill samarbeta med dem så krävdes tolv personers avgång ur regeringen. Namnen på dessa tolv fanns också i dokumentet, och några av dessa namn var personerna som var med i delegationen. Efter en utredning gjort på amerikansk initiativ så kom man fram till att vissa av de här ministrarna har utländska konton  med 30 miljoner US dollar och ni kan kanske föreställa er hur de fått dessa pengar... INTE ok.

För övrigt såg jag några ministrar jag med. Igår kväll var vi på ett ställe som heter Paradise, och det var lite som ett paradis. Som att flyga till Washington kanske, eller Thailand. Men en helt annan miljö jämfört med "vanliga" Juba i alla fall. Så alla vill ju så klart komma till paradiset, däribland handelsministern med utländsk dele, ett nyhetsankare och några kawajas från Jebel  lodge som jag såg där förra gången. Och så jag, Amule och Henry. Det fanns en toa att sitta på, en fin spegel att kolla sig i (jag har inte sett mig i helfigur på några veckor nu vilket är ganska skönt i och för sig..), stället låg på en övervåning med mysiga lampor, teakmöbler, och lugn och skön atmosfär. Tyvärr var priserna därefter, men jag hittade en supergod kycklingwok som inte var allt för dyr.

Imorgon flyger jag till Addis för möten, nu ska jag ta bilen in till stan och boka biljetter. Eller ja, först måste Amule och Henry komma tillbaka så jag har en bil. Hur har ni det där hemma? Snö, regn eller sol och vårblommor? Hoppas allt är bra! Kramar

Mycket jobb

Sorry för lite uppdatering! Det har varit mycket att göra här de senaste dagarna och dålig internetaccess. Igår blev den bättre så då satt jag till tre i natt och skickade alla mail som jag skulle gjort tidigare men inte hunnit etc. Vi är i slutfasen av förberedelserna för partnerkonferensen, på söndag åker jag till Addis för regional board möten, och nästa vecka börjar konferensen. Ska bli superkul för alla partners kommer och jag tror det kommer bli grymt! Och jag gillar att ha många människor runt omkring, jag tror det blir runt 15 personer totalt, vilket innebär att jag kommer sova i hängmattan som några snälla amerikaner lämnade åt mig. :) De tre stora som jag körde runt med i Juba förra veckan.

Igår hade jag en STOR råtta i mitt rum som Amule jagade ut. Nu har jag tagit ut all mat ur mitt rum, inte ens karakaden får stanna.

Lite om Maridi också; på lördan hade vi the big celebration som innebär att besöka olika vattenbrunnar, klippa band med the commissioner (som vi alla titulerade Her Excellency), hålla tal vilket sändes på radion (jag hade ingen aning om det och jag var hmm, minst sagt nervös ändå så det var nog tur att jag inte visste det) och sen äta den stora fina tjuren som nu var en gryta. The commissioner (vad är en bra översättning för det på svenska?) var en helt underbar kvinna i det att hon var så sjukt ödmjuk. Hon satte sig på sämsta stolen så att alla gäster satt bekvämt, hon hällde upp vatten för att tvätta händerna åt en man som brukar komma och prata med henne men som är mentalt handikappad och tror han är Barack Obama, hon är egentligen en diplomat men hon kommer från området och hon vill arbeta för människorna där trots att det innebär att inte ens ha ett ordentligt skrivbord. Hon till och med ringde och kollade så vi kom fram säkert till Juba nästa dag.

Nu ska vi äta lunch här, jag ville bara ge er en snabb uppdatering om vad som händer här och varför jag varit så tyst. Hoppas hoppas ni alla mår bra, njuter av vårväder och dricker nybryggt kaffe för min del. Jag är trött på Nescafé! Men i övrigt nöjd och glad. :) Kramar

Stjärnklart

Att gå över gårsplanen och se stjärnor ända ner till palmerna är så vackert och underbart att jag aldrig vill att det ska ta slut. Det är som att äta en supergod glass och ja, vilja äta för alltid. Jag kollar efter de tre vise männen, eller Orions bälte, som pappa lärde mig. De hittar jag alltid. Karlavagnen och Lilla björn är svårare, jag tror de ligger för lågt för att hela stjärnbilden ska kunna ses härifrån.

Om jag kollar på stjärnorna så känner jag mig mindre ensam. Jag tänker på pappa, jag tänker på alla där hemma som också ser samma stjärnor. Jag tänker på alla som gått före och som också såg samma stjärnor. Jag önskar alla kunde ha samma känsla för stjärnor, för då skulle de i alla fall ha nån tröst om de känner sig ensamma.

Skriver mer senare om allt vi gjort idag. Idag får bli tillägnat stjärnorna för de är såå vackra här ute.

Maridi dag 1

Maridi, jag gillart! Vi har besökt tre borrhål idag med tyskarna, druckit starkt och kryddigt kaffe på marknaden, och eftersom det var tyskar som utgjorde större delen av sällskapet så avslutades kvällen med ugandiskt öl. Inget hemmabryggt, bara på flaska. :) Vi hann även se när borrteamet avslutade näst sista borrhålet, helt underbart faktiskt! De här människorna brukade gå flera kilometer för att hämta lortigt vatten ur en flod, alternativt ur en algig källa. Från vattnet de kommer ha i sin by nu kan de anlägga grönsaksland, de kan börja tillverka tegelstenar, tvätta sina kläder och sig själva m.m. Det i sin tur kan ge dem mat för att äta och för att sälja på marknaden. Det enda befolkningen nu var rädda ska hända är att fler kommer flytta till deras by, det finns redan ett problem överpopulation på grund av många internflyktingar i området.

Såå mycket problem med LRA (Lords resistence Army) här, de har orsakat att så många tvingas flytta in till de större byarna eller staden för att ta skydd. De har inte setts i området på ett år nu, men människor vågar fortfarande inte flytta tillbaka till sina byar. Joseph Konyo är nog världens sjukaste människa och han skulle gärna få bli skjuten för min del (ursäkta brutaliteten). Men vet ni att när LRA kommer till en by för att kidnappa barn så dödar de allt i sin väg? LRA utgörs av barn som kidnappats och hjärntvättats av Konyo. Han lär dem att världen och människorna är fallna och att det bara är LRA som är de "rena" människorna och som kommer överleva domen. Så att döda en människa är inget fel i deras ögon. Om ett barn säger att det är trött när de gör sina vandringar (LRA förflyttar sig ständigt och till fots) så skjuts det på fläcken. Om ett barn försöker fly och sedan tillfångatas så får dess bästa kompis skjuta honom/henne för att visa sin lojalitet till LRA. Känns hemskt att dela med sig av det här, men det är såna grymheter som händer att man knappt fattar det.

En roligare nyhet är att en av tyskarna, Reiner, gav sig in i en fotbollsmatch på väg från marknaden. Några minuter senare hade tolvåringarnas fotbollsmatch en publik på 20-30 personer som kom springande för att se kawajan spela. :)

Imorgon blir det som sagt partyparty med communityt här, jag hälsade på tjuren som antagligen hänger hos slaktaren nu och som ska räcka åt två hundra personer. Han var så snäll och fin, han blev lite irriterad på att jag klappade honom på mulen men i övrigt en välartad tjur. Så jag höll på att börja gråta när jag tänkte på att han skulle slaktas men sen skärpte jag mig.

Måste bara få skryta lite också... Jag har kört bli SJÄLV i Juba, eller åtminstone så att jag varit den enda som hittat och som är bosatt här! Iförrgår tog jag tre amerikaner på middag och det var deras första gång i Juba. Jag hittade till restaurangen alldeles själv och ja, det var helt enkelt nice! Ni kan föreställa er tre stora amerikaner och så jag som kör en stor vit pick up. :)

Nu ska jag natta! Sov gott och dröm inte om LRA nu!