Om jag bara kunde få den att räcka lite, lite längre de här tre dagarna. Eller om jag bara kunde fått den att krympa när jag kom sent till mötet ikväll. Om jag bara kunde få den att hoppa så att jag då och då kunde hälsa på i Orsa i juli. Som om två helger framåt till exempel. Eller om jag kunde fått tiden att räcka minst tre timmar när jag satt på berget iförrgår. Men solen gick ner så snabbt och vi var tvungna att gå ner innan det blev mörkt. Trots att jag nästan vill benämna mig själv för en bergsget som jag klättrade.
Önskar också att jag kunde skruva tiden så du var här. Och ibland vill jag bara skruva tiden tio år framåt och se var jag är då. Och ibland vill jag bara få den att stanna just precis nu. När batteriet på datorn dör för att strömmen varit borta i tre dagar, då vill jag bara få bensinen till generatorn att räcka tre dubbelt så länge.
Imorgon ska jag på möte med UNICEF igen. Håll tummarna att de har alla supplies vi behöver och att allt går i lås och bom så att de 5000 IDPs som lever på vatten ur en lerpöl kan få rent vatten inom de närmsta veckorna. Och håll också tummarna att människor här börjar förstå att stjäla kor inte är någon bra idé. Cattle raiding orsakar mer lidande än Ghaddaffi, trots att det inte står nåt om det i tidningarna.
Nu ska jag sova, ska försöka skruva tiden så sex timmar känns som åtta. Då kommer jag vakna utvilad. Kramar på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar