Måndagkväll och första arbetsdagen är avklarad... Det har mest varit praktiska saker jag har fixat, som trådlöst modem, piffat upp kontoret och inhandlat bland annat stekpanna och vattenkokare. Jag har lagat mitt första mål mat här också, omelett med tomater. Till det extra saltat ris med olja som Angelina kokade åt mig. Jag tänkte köra plain mat efter våra sönderfriterade pommes igår som orsakade en del springande om jag säger så. Jag har inte förstått riktigt när farmor berättat att allting var sönderfriterat på Gran Canaria på 60-talet, men nu med förkärleken för olja här förstår jag precis vad hon menar. Att laga mat på kolbädd innebär för övrigt att hålla stekpannan en bit ovanför glöden om det inte ska brännas vid, samt att inte tappa kjolen på kolbädden. Arbetsställningen är sittandes på huk eller stå dubbelvikt.
Så nu sitter jag äntligen här med efterlängtat Internet, vilket innebar en gråtattack efter världens gulligaste mail från Arvid om vad han har för sig (tack Malin!) och slösurfande i ordets rätta bemärkelse.
Jag kom till Juba i fredags och inledde med senior management mötet där massa goa människor som jag träffade förra gången befann sig. Så lustig känsla att stiga in på det tokmalplacerade vitrappade hotellet och mötas av massa välbekanta ansikten. Veronica, Charity, Daniel, James Dema, Repent, Nelleke för att nämna några.. Charity mötte jag när vi besökte hälsokliniken hon driver ute i bushen i Nyanbuli, och det blev tomt när hon åkte tillbaka dit imorse! På nåt sätt connectar man snabbare med människor här ute, speciellt när man är i ungefär samma ålder och i samma situation. Två kawadjas, av vilken den ena har förmågan att chocka varenda människa vi mötte då hon både pratar dinka och arabiska. Det lustiga är att många pratar sinsemellan "Sa hon nåt på dinka?" "Nej, vi måste hört fel". Och så pratar de vidare med Charity på engelska. Roligast är ändå barnens reaktioner, för de ropar alltid kawadja (typ viting) var man än kommer, men så fort Charity pratar med dem på dinka eller arabiska blir de antingen helt stumma eller överexalterade.
Nu ska jag gå och skära upp min fina ananas, som sen ska planteras i en kruka (toppen av den) och så småningom bli ett stort träd. Det är ett av mina projekt här, förutom vakten som ska ha en kulmage innan jag åker. Hans armar är som pinnar och han kan behöva lite kakor då och då.
Puss o kram och hoppas ni har det bra i kalla Sverige! Skicka hit lite lagom svalka så jag slipper vakna av värmevallningar!
Hej Jessica! Hälsningar från ett blåsig men rätt så varmt Roteberg, bara -2. Kul att "höra" från dej och din vardag där borta. Vi har haft en toppenhelg med sol och värme men med blåst. Anders o jag åkte längdskidor i helgen, på kvällen såg vi ut som två skadeskjutna kråkor:)Man är ju inte 20 år längre. Ikväll har jag och Elisabeth varit på gymna på IP tillsammans med jobbarkompisar. Nu längtar jag till torsdag, då åker Ander, Molly, jag och hela Malins familj upp till Vemhån och "våldgästar" Siv o Kenneth. Vi hörs, ha det bra. Kramar från moster
SvaraRadera