Jag är nu i Maridi, efter en ganska tuff resa på sex timmar med ena benet dunkandes mot nåt hårt (typ instrumentbrädan, men den kanske sitter uppe ovanför ratten?), så nu har jag blåmärken fulla smalbenet. Vi blev välkomnade med en måltid av det större slaget, hela borrteamet är här också, så vi satt alla utomhus i en ring och åt under stjärnorna. Jag gillar fältbesök! Idag har jag besökt en grönsaksordling som höll på att få mig att gråta. Det var som att kliva in i djungelboken, och mitt ibland all vegatation så har en man röjt upp hektar efter hektar, helt för hand med enkla verktyg, och där odlade han och några till tomater, ockra, bananer och fler grönsaker jag inte minns namnet på. Det har skapat ett bevattningssystem genom att gräva gropar där vattnet kommer upp så de sedan kan vattna alla åkrar av grönsaker för hand. Dessa smala, spänstiga gamla män som arbetar så hårt för att skaffa sig ett bättre liv! De får mig att tänka på farfar och hur hårt han har jobbat när han var liten och liade gräs för hand, och allt jobb han har lagt ner på sommarstugan i Orsa och som också har gjorts för hand.
De här männen går dessutom 45 minnuter enkel väg för att komma till odlingen, och för att ta grönsakerna till marknaden så går de en timme med allting på huvudet. Hettan är fruktansvärt, och tänk er att de röjer marken, kultuverar den och sår och vattnar och skördar. Det är svårt att förklara, men när jag stod där så slogs jag av hur extremt hårt de jobbar. Jag blev trött bara av att stå i solen och prata...
Maridi är ett så rikt område på det viset att det finns utmärkta odlingsmöjligheter. Här är tropiskt klimat, men problemet är att det finns ingen ekonomi här så även om de tar varorna till marknaden så finns ingen riktig köpkraft. För att frakta varorna till Juba krävs nån form av offentlig transportsystem som bussar men tyvärr saknas även sådant.
En liten, liten nackdel med den vackra naturen är alla härliga spindlar som följer med den. Jag skulle ta en dusch igårkväll och vid fönstret i duschen satt en spindel stor som min hand nästan. Spindlarna i Sverige kommer aldrig mer skrämma mig!
Nu ska jag försöka få människorna här att äta middag med mig, jag är sååå hungrig. Att vara i Maridi innebär mer motion än i Juba och min aptit är därmed större. :) Mamma, såå roligt att höra om kalaset för mormor och att ni alla var samlade! Nu upplever jag kalaset i efterhand, det verkade mys! Kramar på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar