Utflykt till bergen

Egentligen var det ingen lång utflykt, det var mer ett spontanbesök häromdagen för att se Amule’s ställe som han har. Men tokfint var det! Vi var först till kontoret som hans organisation och partnerna ska ha, vilket har genomgått en rejäl ansiktslyftning sen vi var där sist. Huset har blivit målat och de har installerat en vattentank. Sen åkte vi och tog en kaffe på Jebel lodge, som har Jubas fräschaste pool och finaste omgivning. Det är lite som att komma till himmelriket. Om du kommer till Sudan mamma så ska du få bo där! Igår var förresten en lyxdag för jag och Amule tog en glass också, trots att det var svalaste dagen hittills. Men gott var det! Efter ärendena tog vi oss upp i berget, där massa nya hus har pluppat upp. De flesta där försörjer sig på att tillverka småsten. De knackar för hand sönder större stenar som de huggit ut ur berget. Nästa gång vi är där ska jag be att få prova. Jag kommer antagligen att göra bort mig, men det bjuder jag på. De kan behöva ett gott skratt efter att ha suttit en hel dag och knackat sten. Väl uppe på berget gick vi upp på en kulle där det var utsikt över hela Juba. Såå fint! Jag ville nästan gråta. Och det är en sån frihetskänsla att kunna blicka ut över något, istället för att bara promenera runt bland alla dessa inhägnade gårdar som är här i TongPing. Men jag ska inte säga att det på nåt sätt är instängt i övrigt i TongPing, jag tog en kvällspromenad ikväll igår och det är verkligen människor överallt. Jag letade mig ganska långt in bland husen och hittade en fin glänta med några mangoträd. Där skulle jag vilja ha en hängmatta. Eftersom promenader för promenerandets skull inte är så vanligt förekommande här, speciellt inte av kawajas, så fick jag frågan runt tio gånger om jag var vilse och var jag skulle. Men alla är som sagt väldigt snälla, och att säga ”Hi, how are you?” går av bara farten. Folk ropar även inifrån gården, så ibland får man svara utan att se vem som ropade. J   

Återigen, sudanesisk TV är vääldigt underhållanden på många sätt. Vissa musikvideos är svåra att inte dra på smilbanden åt, speciellt de med gamla män som dansar som galningar. De flesta musikvideorna har en allvarlig underton och de handlar ofta om kriget och de som dött, så därför känns det viktigt att inte skratta vid fel tillfälle.

Nu pratar de vidare på den här talkshowen om att det är bra att man kan använda korna till annat än bara hemgift. Att korna inte kommer dö om man använder dem till att plöja en åker, och att man även kan sälja nån för att köpa andra saker. Vissa i Sudan är tokiga i kor och det finns de som har dött eftersom de vägrat sälja en ko för att ha råd med att gå till sjukhuset. Jag har försökt att förstå systemet utifrån frågan om hemgift, att kunna bli vuxen och gifta bort sin son, att det är en stolthet att ha många kor etc. Men till viss del så är det bara galenskap för mig hur högt de värderar dessa kor. Kanske lika galet för dem som det är att alla i Sverige har platt TV och vattentoalett. 

Ikväll har jag varit och träffat Kristen och Ryan, de jobbar för ett flygbolag här som heter MAF och som gör flygningar för organisationer och privatpersoner här i Sudan. De är vänner till Charity och har en sjukt söt son som heter Caleb som jag fick mysa med. Det var roligt att träffa några utanför compoundet, men det är ganska mysigt att komma tillbaka också och träffa alla som strosar runt, dricker te och sitter och pratar.

När jag fått mitt nya modem så funkar det förhoppningsvis både stabilare och snabbare. Då lovar jag att lägga upp bilder och inte bara dessa milslånga inlägg. J Hoppas ni mår bra där hemma! Har hört att ni verkligen börjar få vårväder, det låter nice! Kramar